Vad i hela friden är det med klockan som visar hur dags jag lägger upp mina inlägg? Den funkar ungefär lika bra om när jag häromdagen frågade min systerson hur dags vi skulle ses på kvällen;
-Fem,sex i halv sjufem.
Den funkar alltså INTE...kändes viktigt att säga det.
lördag 18 september 2010
Låtsasgravid och skrytsam.
Jag är ganska bra på att skryta om att jag börjat blogga igen, hur jag vaarje dag ska dela med mig av mitt liv och tankar. Helt plötsligt har det gått en vecka och jag har inte delat med mig av en enda sketen tanke...dåligt.
Om jag ska sammanfatta veckan blir den ungefär såhär;
- Jag är så trött varenda kväll att jag vill spy...klagar till E att det är extra synd om mig eftersom jag är ovanligt upptagen...(sanningen är egentligen det motsatta.)
- Jag tvingar T att gå till dagis och försöker förklara att mamma kommer få ett telefonsamtal från soc om jag lämnar honom ensam hemma...vilket är hans önskan.
- Jag räknar sekunder till fikapausen med Ackeby i skolan medans jag tänker ondskefulla tankar om boken jag läser.
- Jag funderar på varför det sitter klistermärken med glittriga hundar på min kudde, fjärrisen, strumpor, glas, soffan samt på min mascara...(det där med att uppmuntra T att pyssla såfort man känner för det kanske inte var så genomtänkt.)
- Jag får bevisat för mig att det inte alls är jag som bestämmer...varken över T som springer skrikandes åt ett håll eller över den lånade hunden Rut som springer åt det andra hållet...jag säger bara hare-jä***.
- Jag funderar över om jag verkligen ser preggo ut som en gubbe på jobbet sa.
- Jag tittar förundrat på bobbycar-bilen som ligger i badkaret samt på den uppblåsbara badbilen (storlek; large)....mina gummistövlar och sjutusen andra saker och ställer mig frågan; Är det här verkligen en dusch?!
- Googlar på om ordet bajs är svaret på allt i en 2-årings liv.
En intressant vecka...eller en helt normal i en småbarnsmammas liv.
Theos kärlek fina Jenny förgyller en seg vardagskväll. Vad betyder ålder egentligen?!
Är det inte apan är det Rut-tut som T gaddar ihop sig med.
Nu ska jag sova, ska både panta burkar och rösta imorgon...stressigt värre.
GodNatt!!
Om jag ska sammanfatta veckan blir den ungefär såhär;
- Jag är så trött varenda kväll att jag vill spy...klagar till E att det är extra synd om mig eftersom jag är ovanligt upptagen...(sanningen är egentligen det motsatta.)
- Jag tvingar T att gå till dagis och försöker förklara att mamma kommer få ett telefonsamtal från soc om jag lämnar honom ensam hemma...vilket är hans önskan.
- Jag räknar sekunder till fikapausen med Ackeby i skolan medans jag tänker ondskefulla tankar om boken jag läser.
- Jag funderar på varför det sitter klistermärken med glittriga hundar på min kudde, fjärrisen, strumpor, glas, soffan samt på min mascara...(det där med att uppmuntra T att pyssla såfort man känner för det kanske inte var så genomtänkt.)
- Jag får bevisat för mig att det inte alls är jag som bestämmer...varken över T som springer skrikandes åt ett håll eller över den lånade hunden Rut som springer åt det andra hållet...jag säger bara hare-jä***.
- Jag funderar över om jag verkligen ser preggo ut som en gubbe på jobbet sa.
- Jag tittar förundrat på bobbycar-bilen som ligger i badkaret samt på den uppblåsbara badbilen (storlek; large)....mina gummistövlar och sjutusen andra saker och ställer mig frågan; Är det här verkligen en dusch?!
- Googlar på om ordet bajs är svaret på allt i en 2-årings liv.
En intressant vecka...eller en helt normal i en småbarnsmammas liv.
Theos kärlek fina Jenny förgyller en seg vardagskväll. Vad betyder ålder egentligen?!
Är det inte apan är det Rut-tut som T gaddar ihop sig med.
Nu ska jag sova, ska både panta burkar och rösta imorgon...stressigt värre.
GodNatt!!
måndag 13 september 2010
Inköpslista; Tonfisk och pannkakor.
På listan över vad jag tycker är absolut tråkigast i vardagen så står veckohandeln väldigt högt upp, tätt följt av att laga något på varorna som ramlat ner i kundvagnen.
Jag har många gånger försökt att få igång matintresset...bland annat glor jag på Per Moberg, Ernst och några andra vars passion för mat säkert inspirerar många...men inte mig. Jag blir bara hungrig, går och rotar i frysen, svär åt att det inte finns något färdiglagat (mammas lådor är slut) och funderar på varför inte just jag kan vara huslig när det kommer till matlagning.
Ibland med betoning på just IBLAND får jag för mig att göra hemmagjorda köttbullar eller biffar bara för att göra Erik glad. Den fantastiska insatsen lever jag sedan på i ca 4 månader, sen är det dags för ett husryck igen.
Därför funderar jag väldigt ofta på om det är så klokt att det är just jag som står för matlagningen i den här familjen. Det enda jag kan komma på att äta är just;
* Tonfisksås
* Pannkakor
* Korv med bröd (samt kräm om jag orkar gå till den hyllan på Willys)
Idag var det i allafall dags igen, veckohandla. Den här veckan gjorde jag alla fel man kan göra när jag stampade iväg till affären.
* Jag tog med Theo när det var en halvtimme innan läggdags...status på han var ilsken och ILSKEN.
* Jag hade inte funderat ett skit på vad jag skulle handla.
* Jag hade druckit ca en halv liter blåbärs-smoothie innan besöket för att bli pigg...status på mig var kaos på alla sätt i magen.
* Jag glömde ap-j***** hemma och T svarade inte på tilltal.
Det var helt enkelt en fest.
Jag är vanligtvis ganska bra på att hantera 2-årstrotsiga småbarn, jag svarar genom att vara väldigt lugn vilket nästan alltid funkar. Idag var så inte fallet. Theo var vild och galen och en av mina laster uppenbarade sig;
Jag mutade.
Det kanske inte var en av mina stoltaste stunder som blivande pedagog...och om den där supernanny hade sett mig hade hon svimmat men det skiter jag i. För det funkade.
Så välkommen hästen bajs (döpt av Theo) till familjen, hoppas du ska trivas.
Dagens inköp; Konstiga varor som ska bli veckans matsedel och hästen bajs.
Dagens kusinhäng med Gustav...det här var ett försök till lugn och ro; Pippi och mys. Funkade ca 5 minuter.
Fina Alice och jag passade på att pyssla vid min heliga hörna när killarna kollade Pippi.
Jag pillar med ståltrådsänglar.
Min älskade, trotsiga Prinspojke.
Nu ska jag glo på "Lite sällskap" med Filip o Fredrik...humor på hög nivå.
God kväll!!
Jag har många gånger försökt att få igång matintresset...bland annat glor jag på Per Moberg, Ernst och några andra vars passion för mat säkert inspirerar många...men inte mig. Jag blir bara hungrig, går och rotar i frysen, svär åt att det inte finns något färdiglagat (mammas lådor är slut) och funderar på varför inte just jag kan vara huslig när det kommer till matlagning.
Ibland med betoning på just IBLAND får jag för mig att göra hemmagjorda köttbullar eller biffar bara för att göra Erik glad. Den fantastiska insatsen lever jag sedan på i ca 4 månader, sen är det dags för ett husryck igen.
Därför funderar jag väldigt ofta på om det är så klokt att det är just jag som står för matlagningen i den här familjen. Det enda jag kan komma på att äta är just;
* Tonfisksås
* Pannkakor
* Korv med bröd (samt kräm om jag orkar gå till den hyllan på Willys)
Idag var det i allafall dags igen, veckohandla. Den här veckan gjorde jag alla fel man kan göra när jag stampade iväg till affären.
* Jag tog med Theo när det var en halvtimme innan läggdags...status på han var ilsken och ILSKEN.
* Jag hade inte funderat ett skit på vad jag skulle handla.
* Jag hade druckit ca en halv liter blåbärs-smoothie innan besöket för att bli pigg...status på mig var kaos på alla sätt i magen.
* Jag glömde ap-j***** hemma och T svarade inte på tilltal.
Det var helt enkelt en fest.
Jag är vanligtvis ganska bra på att hantera 2-årstrotsiga småbarn, jag svarar genom att vara väldigt lugn vilket nästan alltid funkar. Idag var så inte fallet. Theo var vild och galen och en av mina laster uppenbarade sig;
Jag mutade.
Det kanske inte var en av mina stoltaste stunder som blivande pedagog...och om den där supernanny hade sett mig hade hon svimmat men det skiter jag i. För det funkade.
Så välkommen hästen bajs (döpt av Theo) till familjen, hoppas du ska trivas.
Dagens inköp; Konstiga varor som ska bli veckans matsedel och hästen bajs.
Dagens kusinhäng med Gustav...det här var ett försök till lugn och ro; Pippi och mys. Funkade ca 5 minuter.
Fina Alice och jag passade på att pyssla vid min heliga hörna när killarna kollade Pippi.
Jag pillar med ståltrådsänglar.
Min älskade, trotsiga Prinspojke.
Nu ska jag glo på "Lite sällskap" med Filip o Fredrik...humor på hög nivå.
God kväll!!
Morgonsnigel...
Många kan nog tycka jag verkar nonchalant när jag ska passa en tid. För bara några månader sen skulle jag inte ens komma på tanken att komma en minut över utsatt tid...jag kunde även irritera mig i flera dagar på mina medmänniskor när de inte förstod hur värdefull min tid var, hur kunde de ens tänka tanken att låta mig vänta?
Jag som alltid kom minst en kvart för tidigt för att vara på den säkra sida, jag fick ALLTID vänta.
Nuförtiden har det blivit ombytta roller, jag kan omöjligt hålla en tid. Mina frenetiskt skrivna lappar om hur ordningen skulle gå till på morgonen är ett minne blott...jag har plötsligt blivit den som alla väntar på.
Det finns många skäl till att jag inte kommer iväg på morgonen, här kommer några utvalda favoriter;
1. Theo häller ut gårdagens sandlåda som gömt sig i hans skor på hallgolvet. Jag får tvångstankar att få upp ALLA små korn eftersom jag hatar att trampa i sand med rena fötter. (Försening pga sand ca. 10 minuter.)
2. Jag får ryggskott(1.) Det här är en ny morgonfavorit som oftast inträffar när jag ligger och torkar sandkorn. Ryggen låser sig och jag ligger skrikandes på golvet med Theo och apan brevid mig. (Försening pga av ryggskott ca. 30 minuter.)
Fotnot; (1) Har inga som helst val längre, hej träning av rygg, hej hej.
3. Apan och Theo gaddar ihop sig om att de INTE ska gå till dagis. (Apan är en ny familjemedlem som oftast uppenbarar sig när jag och T inte är helt överens. Jag hämtar då apan och pratar genom honom, annars svarar inte T.) Det verkar dock som om apan får ett eget liv på morgonen, bla gör han så min morgon blir ännu mer försenad.
(Försening pga att ap-fan får liv ca. 20 minuter.)
De här punkterna blandat med ca tre till är oftast de hetaste anledningarna till att jag är sen. Så förlåt dagis, jag tror inte ni är ett hotell som man kan komma och gå till hur man vill.
Apan, min vän och ovän.
Tycker apan har fått lite väl mycket bonus på senaste tiden. T brukar tala om för mig hur himla rolig den där apan är jämt. På frågan om mamma är rolig får jag; "Nää mamma rolig, apan rolig, mamma ååååkiiii."
Tack för det, kanske dags att avslöja vem som ligger bakom den humoristiska, dansande apan.
Nu ska jag hämta lite kusiner på skola och dagis och jag vet inte var. Jag ska även förklara varför vi inte fikar i veckorna längre i den här familjen för tre fikasugna barn. Har inget vettigt svar på det än, tror jag får ta till apan.
Godeftermiddag!!
Jag som alltid kom minst en kvart för tidigt för att vara på den säkra sida, jag fick ALLTID vänta.
Nuförtiden har det blivit ombytta roller, jag kan omöjligt hålla en tid. Mina frenetiskt skrivna lappar om hur ordningen skulle gå till på morgonen är ett minne blott...jag har plötsligt blivit den som alla väntar på.
Det finns många skäl till att jag inte kommer iväg på morgonen, här kommer några utvalda favoriter;
1. Theo häller ut gårdagens sandlåda som gömt sig i hans skor på hallgolvet. Jag får tvångstankar att få upp ALLA små korn eftersom jag hatar att trampa i sand med rena fötter. (Försening pga sand ca. 10 minuter.)
2. Jag får ryggskott(1.) Det här är en ny morgonfavorit som oftast inträffar när jag ligger och torkar sandkorn. Ryggen låser sig och jag ligger skrikandes på golvet med Theo och apan brevid mig. (Försening pga av ryggskott ca. 30 minuter.)
Fotnot; (1) Har inga som helst val längre, hej träning av rygg, hej hej.
3. Apan och Theo gaddar ihop sig om att de INTE ska gå till dagis. (Apan är en ny familjemedlem som oftast uppenbarar sig när jag och T inte är helt överens. Jag hämtar då apan och pratar genom honom, annars svarar inte T.) Det verkar dock som om apan får ett eget liv på morgonen, bla gör han så min morgon blir ännu mer försenad.
(Försening pga att ap-fan får liv ca. 20 minuter.)
De här punkterna blandat med ca tre till är oftast de hetaste anledningarna till att jag är sen. Så förlåt dagis, jag tror inte ni är ett hotell som man kan komma och gå till hur man vill.
Apan, min vän och ovän.
Tycker apan har fått lite väl mycket bonus på senaste tiden. T brukar tala om för mig hur himla rolig den där apan är jämt. På frågan om mamma är rolig får jag; "Nää mamma rolig, apan rolig, mamma ååååkiiii."
Tack för det, kanske dags att avslöja vem som ligger bakom den humoristiska, dansande apan.
Nu ska jag hämta lite kusiner på skola och dagis och jag vet inte var. Jag ska även förklara varför vi inte fikar i veckorna längre i den här familjen för tre fikasugna barn. Har inget vettigt svar på det än, tror jag får ta till apan.
Godeftermiddag!!
söndag 11 juli 2010
Fotboll...you are my Everest.
Jag hör på E att det börjar närma sig sändning för försnacket på VM. Han börjar prata i en hög stämma och hoppar lite konstigt i soffan...jag stänger av dammsugaren, den är förbjuden, det fattar jag med. T trycker på alarm på sin motorcykel och E talar om vilka regler som gäller för kvällen. T skiter i det, jag med men ändå vet jag inte om jag verkligen får vara med och titta senare på kvällen. Det här är kvällen med stort K, E har hejat på Holland sen -88 och jag glider ner i puffen med en folköl efter att T har somnat. E talar om för sin fotbollspolare O att jag bara kommer sitta högst en kvart, sen tröttnar hon alltid säger han. Jag går in hårt, säger att Spanien beter sig som mesar, försöker skrika OOOOOHHHHH vid rätt tillfälle, fäller kommentarer som jag hört expertgubbar på TV säga (handlade om fel lag visade det sig senare) och instämmer i grabbigt skratt vid olika tillfällen. Jag tycker jag gör ett fantastiskt jobb men OJ vad falskt det känns. Det skulle vara detsamma som att E satt och kommenterade Desperate Housew.;s-fruarnas kläder och fnissade. HELT FEL.
Jag önskar jag kunde göra bättre ifrån mig när min älskade har detta som största intresse, men det går bara inte. Jag vet inte vad jag ska säga förutom jobba hem (som oftast skriks i helt fel läge av mig), inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska prata om. Det enda som har hänt är att jag vet mer om fotboll nu än vad jag vetat innan jag träffade E.
Förlåt min älskade E men det intresset kanske vi aldrig kommer att dela. Hoppas du förlåter mig.
Over and OffSide.
Jag önskar jag kunde göra bättre ifrån mig när min älskade har detta som största intresse, men det går bara inte. Jag vet inte vad jag ska säga förutom jobba hem (som oftast skriks i helt fel läge av mig), inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska prata om. Det enda som har hänt är att jag vet mer om fotboll nu än vad jag vetat innan jag träffade E.
Förlåt min älskade E men det intresset kanske vi aldrig kommer att dela. Hoppas du förlåter mig.
Over and OffSide.
fredag 2 juli 2010
Farfar!
Vi bestämmer oss för att åka till farfar Olle och hälsa på. Han bor i byn på ett äldreboende ända sedan farmor dog för några år sen. Jag blir alltid vemodig när jag kommer dit, jag vill ta med alla gamlingar i bilen och åka på äventyr. Jag vill gå runt i allas rum och bjuda på underhållning i form av musik eller clowner eller vad som nu skulle tänkas pigga upp.
Farfar sitter ute i varm jacka och stickad tröja, jag i linne och shorts. Han fryser alltid, det har han jämt gjort. F är glad och lite soligt förvirrad, han och Theo blir polare och pratar och skojar. T varvar detta med att leta efter sin kusse Olle där på hemmet som han trodde var målet för resan.
Vi dricker pommac och pratar om blommorna, det gör vi alltid. F berättar även om när han var ung och vilka busiga saker han gjorde då. Favoriten är när han smällde smällare så det stördes och hördes över hela bygden. Sen skrattar han alltid gott, han verkar nöjd med sina bustrick.
F brukar även alltid fråga om jag varit full någongång. Jag skakar alltid på huvudet och säger att sånt håller inte jag på med. Jag ljuger lite, men den lögnen känns okej för F blir alltid så nöjd med det svaret. Själv har han bara varit full en gång, det var när Nisse i Hult hade brännvin i bakfickan som dom delade på. En gång och aldrig mer säger han medan hans nykterist-ring blänker till i solen. Jag tror honom.
F och jag har har alltid varit kompisar, det är också nått som han alltid säger. Jag älskar att vara hans
kompis. F är underbar och rolig, den stiligaste 95-åringen jag sett, alltid klädd i slips och kavaj.
Han luktar rakvatten och är så snäll att man vill stanna i hans närhet, stanna och bara vara liten igen.
Tänk vad många minnen man har från farfar och endast glada sådana. Han är den enda som jag vet som aldrig tröttnar på ens närvaro. Han kan prata i timmar, gärna om samma saker om och om igen. Om man tröttnar på samma berättelse kan man själv avsluta den, då blir han alltid lika glad. ”Tänk”, säger han. ”Tänk att du visste vad jag skulle säga”. Sen skrattar han så han hoppar i stolen.
Min fina, vackra Farfar-du är underbar.
Fikapaus.
T o F kollar in fiskarna.
Världens finaste.
Farfar sitter ute i varm jacka och stickad tröja, jag i linne och shorts. Han fryser alltid, det har han jämt gjort. F är glad och lite soligt förvirrad, han och Theo blir polare och pratar och skojar. T varvar detta med att leta efter sin kusse Olle där på hemmet som han trodde var målet för resan.
Vi dricker pommac och pratar om blommorna, det gör vi alltid. F berättar även om när han var ung och vilka busiga saker han gjorde då. Favoriten är när han smällde smällare så det stördes och hördes över hela bygden. Sen skrattar han alltid gott, han verkar nöjd med sina bustrick.
F brukar även alltid fråga om jag varit full någongång. Jag skakar alltid på huvudet och säger att sånt håller inte jag på med. Jag ljuger lite, men den lögnen känns okej för F blir alltid så nöjd med det svaret. Själv har han bara varit full en gång, det var när Nisse i Hult hade brännvin i bakfickan som dom delade på. En gång och aldrig mer säger han medan hans nykterist-ring blänker till i solen. Jag tror honom.
F och jag har har alltid varit kompisar, det är också nått som han alltid säger. Jag älskar att vara hans
kompis. F är underbar och rolig, den stiligaste 95-åringen jag sett, alltid klädd i slips och kavaj.
Han luktar rakvatten och är så snäll att man vill stanna i hans närhet, stanna och bara vara liten igen.
Tänk vad många minnen man har från farfar och endast glada sådana. Han är den enda som jag vet som aldrig tröttnar på ens närvaro. Han kan prata i timmar, gärna om samma saker om och om igen. Om man tröttnar på samma berättelse kan man själv avsluta den, då blir han alltid lika glad. ”Tänk”, säger han. ”Tänk att du visste vad jag skulle säga”. Sen skrattar han så han hoppar i stolen.
Min fina, vackra Farfar-du är underbar.
Fikapaus.
T o F kollar in fiskarna.
Världens finaste.
Hej sommaren!!
Jag tror knappt det är sant när jag inser att jag äntligen är ledig. På ett år har jag inte haft en enda dag då jag bara har kunnat andas, kravlöst andas. Nu har jag en hel sommar framför mig, med undantag på lite enstaka jobb-veckor, att glänsa, bli sommarfräsch och smart.
Det vet jag innerst inne att jag inte kommer bli...jag kommer att ta alla tillfällen till att sova, jag kommer lukta landet och ha fettigt hår och jag kommer lägga hjärnan i facket som inte behöver tänka ut en enda smart tanke. Min familj har förundrats över hur ambitiös jag varit hela året, nu kommer de återigen få se den rätta Emma, flickan som inte i onödan lyfter ett finger.
Jag kommer gå i ide från allt.
Ängarna på landet är så vackra att det faktiskt gör lite ont i mig, det skiftar i gult från smörblommorna och i vitt från hundkexen. Hästarna går i flock och bara myser och när jag vänder mig om till andra hagen ser jag kor tillsammans med deras kalvar, samt en galen tjur som vill para sig med alla kossor.
Jag njuter och precis som varje sommar försöker jag minnas dofterna och synen av allt det vackra så jag kan plocka fram allt det i höst.
Lisa och Algot hälsar på och dagarna bara flyter iväg, vi sitter i solstolar och glor på våra ungar som leker i solen. Vi äter glass och bullar och det största problemet som infinner sig är vad vi ska äta till lunch...(vilket iofs inte heller är nått problem eftersom man på landet måste planera måltider en vecka i förväg....1,5 mil till bynnnnn...dvs inga spontanköp.)
Lisa säger att hon känner att solbrännan börjar ta, jag tjurar inombords fastän jag lovat mig själv att skita i min frånvaro av pigment i år. Jag kan ändå inte låta bli att springa in och kolla den eventuella brännan i spegeln, jag har ju för tusan suttit ute hela dagen, men det händer inget i hyn. Jag har bara fått några röda soleksem-prickar på halsen som kliar och svider och när jag river på dom blir jag ännu vitare än innan.
Nyans; Ipren-vit med inslag av röda prickar.
Det gör inget, jag är glad ändå. Min kusin sa ju faktiskt att jag var röd om näsan i allafall...(om sanningen ska fram så klämde jag pormaskar på morgonen så inte det heller var solbränna.)
Här är jag nu i vilket fall som helst, ledig och väääldigt slö med ett (nästan) ständigt nöjt leende på läpparna.
Hej sommaren, iår är första sommaren på länge som vi verkligen kan hångla.
I like you.
Min fina, kära Lisa.
Killarna åker traktor.
Jag försöker få bränna.
Drickpaus.
Det vet jag innerst inne att jag inte kommer bli...jag kommer att ta alla tillfällen till att sova, jag kommer lukta landet och ha fettigt hår och jag kommer lägga hjärnan i facket som inte behöver tänka ut en enda smart tanke. Min familj har förundrats över hur ambitiös jag varit hela året, nu kommer de återigen få se den rätta Emma, flickan som inte i onödan lyfter ett finger.
Jag kommer gå i ide från allt.
Ängarna på landet är så vackra att det faktiskt gör lite ont i mig, det skiftar i gult från smörblommorna och i vitt från hundkexen. Hästarna går i flock och bara myser och när jag vänder mig om till andra hagen ser jag kor tillsammans med deras kalvar, samt en galen tjur som vill para sig med alla kossor.
Jag njuter och precis som varje sommar försöker jag minnas dofterna och synen av allt det vackra så jag kan plocka fram allt det i höst.
Lisa och Algot hälsar på och dagarna bara flyter iväg, vi sitter i solstolar och glor på våra ungar som leker i solen. Vi äter glass och bullar och det största problemet som infinner sig är vad vi ska äta till lunch...(vilket iofs inte heller är nått problem eftersom man på landet måste planera måltider en vecka i förväg....1,5 mil till bynnnnn...dvs inga spontanköp.)
Lisa säger att hon känner att solbrännan börjar ta, jag tjurar inombords fastän jag lovat mig själv att skita i min frånvaro av pigment i år. Jag kan ändå inte låta bli att springa in och kolla den eventuella brännan i spegeln, jag har ju för tusan suttit ute hela dagen, men det händer inget i hyn. Jag har bara fått några röda soleksem-prickar på halsen som kliar och svider och när jag river på dom blir jag ännu vitare än innan.
Nyans; Ipren-vit med inslag av röda prickar.
Det gör inget, jag är glad ändå. Min kusin sa ju faktiskt att jag var röd om näsan i allafall...(om sanningen ska fram så klämde jag pormaskar på morgonen så inte det heller var solbränna.)
Här är jag nu i vilket fall som helst, ledig och väääldigt slö med ett (nästan) ständigt nöjt leende på läpparna.
Hej sommaren, iår är första sommaren på länge som vi verkligen kan hångla.
I like you.
Min fina, kära Lisa.
Killarna åker traktor.
Jag försöker få bränna.
Drickpaus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)