Stress och glädje...

Jag har aldrig kunnat hantera stress. På jobbet går det, i skolan går det också fint men såfort stressen faller på i vardagen blir jag ett vrak.
Har jag en buss att passa bara MÅSTE jag byta soporna, vika ihop kläderna på Theos säng eller plocka in disken innan jag går. Efter jag är klar med det blir jag så stressad att jag får ont i bröstet...ändå fortsätter jag allid med dessa vanor. Det här händer även om någon står och väntar på mig...antingen måste jag sortera min väska eller börja radera gamla meddelanden i mobilen. Skumt betéende, dock är det alltid samma sak. Erik har börjat lära sig det här och har slutat vänta på mig, han går ner och sätter sig i bilen medans jag frenetiskt torkar spisen....och klockan tickar.
I helgen som varit hade vi ordnat en överraskningsfest för vår mor. Hon har fyllt 60 vilket hon firade med att dra till Karibien och meddelade oss att hon inte ville bli firad. Det kändes lite märkligt, eftersom (som min syster så fint uttryckte sig i sitt tal på festen); Är dödsstraff på att missa en födelsedag i våran familj.
Så vad händer?...Jo, vi bjuder i smyg alla hennes vänner, sätter ihop en konsert till hennes ära som följs av tårtbjudning och mys. Till och med jag har varit tyst om detta, inte ett knyst har jag sagt till henne (ovanligt, eftersom jag har tvångstankar att säga vad som ligger i paketet innan personen i fråga har öppnat det).
Lördagsmorgonen blir nååågot stressad, det ska dukas, städas, fixa ljud, repa och allt annat vad en fest innebär.
Jag får snabbt ont i HELA kroppen, jag blir yr och arg som ett bi och istället för att vara effektiv vill jag sortera mina påsar jag har med mig samt räkna alla Polly-godisar som ligger i en stor skål. (Det är ganska många.) Återigen kommer mitt dåliga sinne för att hantera stress fram, så förlåt mina kära syskon och respektive för att jag var ett passivt, agressivt monster.
Resultatet blev i allafall lysande. Jag har aldrig sett min mamma så chockad, glad och rörd som jag fick se henne igår.
En UNDERBAR dag!! Grattis världens bästa mamma.
Här kommer lite avdagen i bilder, samtliga är tagna av Nina Mårdfelt.


Mamma kommer in i kyrkan och upptäcker vårat hyss.



Theo o Algot tycker hela kalaset är lite busigt.


Mamma o pappa får njuta lite av musiken.














Lite dans.


A o T tar en paus med ett äpple o lite bumbibjörnar i mobilen.





Dags att sova, jag har lagt allt annat än mammas fest åt sidan för etag nu...kommer tyvärr inte undan längre.

Godnatt!!

Lycka, kusinbråk och pussar!!

Gustav darrar på läppen när jag kommer in på dagis, han ger mig blicken som jag inte kan motså...vilket han är mkt medveten om. Hade iofs redan bestämt att ta med honom idag men är annars svag på den punkten. Känns ju helt naturligt att han ska med. Jag hoppas bara på att det ska bli en dag då de två kussarna är sams.
Idag var inte en sån dag.
Minikussen (Theo) har upptäckt konsten att retas, en metod han gärna utöver på storkussen. SK;s stubin var kort idag och MK;s retabstinens lång.
Jag har lovat mig själv att sluta hota båda mina egna barn och mina kusinbarn. En grej som jag annars flitigt har använt.
Polisen är en bra grej att hota med, inga leksaker en annan, att tomten ska komma och skrämmas är också en favorit.
När kussarna idag skrikandes låg på varandra, MK bet SK i benet och lägenheten såg ut som ett krig kliade det i hotningstarmen igen. Den här gången kändes det lägligt att hota om maten.
Gjorde det aldrig, bad dom istället att hjälpa till med pannkakorna.
MK slet med ett illskrik tag i hela skålen med smet och hällde ut det.
Ja vad ska säga...att hota är bra...i allafall i vissa stunder.

Spenderar annars kvällen med kexchoklad och TV. Mitt sätt att fira att jag klarade grammatiktentan. Grymt nöjd med mig själv och har hela dagen svarat smartskallen i telefonen. Ett helt befogat svar tycker jag själv.




Theo har en pappa som försöker förklara för honom att diadem är för tjejer. Det går sådär.




Minikusse och storkussen...mina älskade prinsar.

Nu ska jag fortsätta att vara självgod för en kväll..

Godkväll!!

Sjukstugan.

Kvinnan måste Gud se efter lite extra när resterande familjen är sjuka. Det ligger jag och funderar på när jag pussar Theos febriga panna och säger godnatt, samtidigt som jag hör Eriks jämrande en våning ner.
Det är liksom inte läge att själv bli sjuk nu, därför heter min bästa vän nu (och förövrigt de senaste månaderna)--Handdesinfektion.
Jag spritar det mesta som jag kan tänkas nån sjuk hand kan ha smittat ner, tvättar hela tiden och byter ut handdukar.
Hej våren, du är välkommen nu. Vill kunna släppa ut alla äckliga baciller ut i luften.

Den här dagen är egentligen en såkallad läsdag. Det kommer den inte vara.
Funderar på det ibland. Det är egentligen en chansning att läsa när man har barn. Det finns inga garantier för när du får lästid. Inte heller är det säkert att du får gå på föreläsningar. En viktig dag i skolan blir man extra nervös när telefonen ringer, tiden är så knapp att hinna med att man får planera varenda sekund om T blir sjuk.
Funderar vidare på hur coola mammor är när man tänker efter. Jag menar alla mammor.
Tänk en dag när man vaknar, febern känns uppenbar, hela kroppen säger emot men vad gör man; En ipren och en panodil...sen iväg. Som mamma känner man sällan efter. Det är bara att köra på helt enkelt. En dag i sängen för att bara ligga och vara sjuk är ett minne blott, den tiden finns inte.
Erkänner ju iofs att det istället kan komma dagar då kraften rinner ur mig totalt. Jag vill bara gråta och skrika att JAG ORKAR INTE MER. Antar att det är fullt normalt, lite gråt, lite skrik och sen är kraften tillbaks.
Heja mammor...antar att vi är skapta med lite extra kraft.

Helgen har varit helt underbar skön (förutom spyor)...när jag är ledig får jag så mycket inspiration till att måla, sy, pyssla. Åkte och hämtade svärmors gamla symaskin. Jag plockade upp den och konstaterade att jag inte kan ett skit om dom. Vet inte ens var tråden ska sitta. Kollade på Runway-serien igår om designerns som syr kläder, tänkte mig något sånt typ. (Kraven är som vanligt låga.)
Återkommer med reslultat...hmm.


Theos älskade Titti på besök i helgen.


På vinterpromenad.


Bra idé av Icamaxi med bilvagn. Barnet sitter faktiskt still. Synd bara att man inte kan svänga att och den gnisslar så det hörs på en km;s avstånd.




En liten sjuk mini-apa.

Nu ska jag gnida mina hjärnceller när det gäller att komma på idéer man kan göra när man har en riktigt seg sjuk-dag hemma.

Godmorgon.

Nytt steg.

Det känns onekligen skönt när man klarat av en kurs på universitet och kliver in i en ny. Jag klappar mig själv lite på axeln och självkänslan att man kanske har en uns av läshuvud i allafall ökar.
Känslan varade i allafall en liten stund. Jag kände mig grymt förberedd inför den nya svenska kursen med grammatik som första delkurs. Jag hade ju alla ramsor tydligt nerskrivna på ett block framför mig och Karin hade lovat att jag skulle få komma och kolla på hennes "vokalhus" som hon hade gjort för sina tvåor...
Jag tror inte grammatik-mannen ens nämde substantiv eller verb den första dagen. Hur mycket jag än rabblade i huvudet "verb är något som man gör hoppa, tuta, kör" så fick jag inte in det i hans förklaringar om morfem och ordanalyser.
Inte läge att dra från kursen den här gången som jag gjorde sist när det blev svårt så jag fick helt enkelt köra på...försöööka förstå. Det gjorde jag tyvärr inte. Även fast jag fått superpedagogisk hjälp från snälla Hanna Sollerman. (Tack för att du försökte.)
På tentan gissade jag och körde modellen med att tala med orden och fråga vilken satsdel de kunde tänkas vilja ha.
Målade även lite blommor för extrapoäng. Vem vet, kanske funkar det.

Så nu tar vi nya tag. Klappar snällt på mig själv igen och försöker säga att jag är bra på andra saker.

Annars råder det maginfluensa här hemma...men det verkar dock som den bara höll i sig en dag. Tack för det säger jag som har en aningens fobi för kräkande barn.

Längtar ganska så kraftigt till sommaren med...då hjulen på vagnen kan snurra, Theo slipper röra sig som en uppstoppad korv och jag får placera mina fötter i mina pumps.

God eftermiddag!!

Ut ur mysbubblan

Jag kliver ut i kylan, det känns som om hela min kropp säger nej. Jag vill inte...inte än. Varenda steg tar emot. Att bara få slappna av och vara hemma har varit helt underbart och väldigt nödvändigt för mig. Jag får åter idéer i huvudet om att övertala Erik att bli bonde eller nått så vi kunde flytta ut på en gård. Jag skulle sköta om hönsen ibland och sen kanske vattna blommorna. Ge E mat när han kommer in från korna, fast dom skulle vara luktfria. Jag skulle pussa på mina apor hela dagarna, gå på onödiga kvällskurser, plantera morötter i vårat trädgårdsland och klistra på hemmagjorda saftetiketter på saftflaskor som jag köpt färdiga från affären. Theo skulle klappa lammungarna och hjälpa mig att värma färdigköpta bullar för mina känns som grus i munnen. Jag skulle ligga i hängmattan och kanske ibland även mjölka en ko för att vara snäll.
En bonde-fru...ja varför inte?!
Där sitter jag i allafall, på en förläsning om svenska och matte och känner inte nån inspiration alls. Vad är det för fel liksom?...tar inte den här kursen slut snart så vet jag inte riktigt faktiskt.
Härom dagen körde jag åter lite tomteterapi med Theo. Jag tänkte att han kanske skulle få dagsljus en liten stund i allafall. T har nämligen placerat honom i ett skåp som inte får öppnas. Vet inte om min terapi funkade för nu vågar han inte ens gå in i köket ifall tomten ska hoppa ut. Fick inte nån användning av mina didaktiska val där inte.


Theo känner att tomten blir något närgången.




Framgång, tomten får åka vagn.


Jag själv tycker jag är mkt pedagogisk...eller kanske inte. Filmar även på fel håll.




Mys med farmor o christer idag. Theo får inte nog av att leka kurragömma med sina gäster.


Dagen avslutades med tacos hos Karin o kussarna...Bella o Greta förgyllde med sin närvaro.


Theo o Olle.


Gullungarna skypar med morfar.


Kände att jag ville lägga upp den här bilden med från häromdagen...det är så mkt kärlek i den. I love.

Nu väntar sängen...känner mig trött ikväll, ja herregud jag har ju för i hela friden aktiverat mig för första gången på tre veckor.
Om nu tre timmars förläsning av att lyssna på en gammal gubbe räknas som aktivitet.

GodNatt.

Nyårsfeeling!!

Det luktar alltid speciellt ute på nyår, kanske det är lukten av smällare som ryker lite för tidigt, eller att det alltid är så sketans kallt på nyår. Eller så är det en doft av förväntan och förnyelse. För det går inte att komma ifrån att så är det faktiskt, klyschigt eller inte--det blir en nystart.
I nystarten krävs det också att man blickar tillbaks på året som gått. Jag försökte flera ggr på kvällen få mina gäster att göra det men det fanns inte vidare intresse för den diskussionen. Inte heller frågorna om nyårslöften väckte deras uppmärksamhet, förutom Eriks...som lovade sig själv att snusa mer (han har alltid en snus i munnen, ALLTID...men hey--det kanske går att öka.)
Jag får helt enkelt blicka tillbaks på egen hand;

Första halvåret ägnade jag mig med att fortfarande vara mammaledig, funderade mkt på vad som skulle hända efter sommaren, oroade mig FÖR mkt och tog allt dåligt i förskott. Jag hade en enderbar 25-årsfest/dopfest tillsammans med de allra flesta av mina nära och kära. Min sommar var fin men även den fylld av oro för framtiden...(här kommer mitt nyårlöfte, om att coooola ner väsentligt in). Sommaren avslutades med jobb-besked och antagen på högskolan...(champagne köptes in på landet av mamma för att fira, glasen hälldes dock ut ungefär i samma stund som de hälldes upp av pappas barndomsvän Magnus som har för stora händer, kan även berott på att hela brickan hoppade av att mamma fnittrade hysteriskt för det var så busigt att köpa champagne.) Jag startade hösten med att börja läsa psykologi, fattade nada och gjorde istället en chansning att hoppa in på lärarprogrammet. Tror jag riktar in mig på större barn eftersom mitt småbarnsintresse är näst intill noll. Hösten har sen flugit iväg, det har gått så himla snabbt och jag har kämpat mig igenom en pedagogik-kurs som kan vara bland det segaste jag gjort.
Slutsats; Jo men jag är nöjd. Pisk på stjärten många ggr om får jag dock för att jag varit så in i bängen jobbigt hypokondrisk.
Häromdagen var jag mkt nära att ringa upp min barnmorska och fråga om hon verkligen undersökte mina bröst rätt sist, eller om hon för statistik på hur många ggr hon gör fel.
Nej tack till sånt under 2010...skärpning fröken.

Jag har tillbringat några dagar hemma med Theo för kompensation för att han fick vara själv på dagis häromveckan...(Det kändes sådär som mor.) Jag har skrivit paper som en tok på kvällarna...(äntligen klar.) Och bara njuuutit av att få heldagar med min prins. Jag blir så lycklig av det.


Jag nyårsklipper luggen, ngt som måste ske minst en gång i veckan. Det verkar som om min lugg lever sitt eget liv.


Nyårsdrinkar.


Lite nyårsmys i soffan med bilboks-läsning.


Theo firar in det nya året med päronsoda o bär.


Jag o min fina Anna.


Stina.


Albin.


Vuxenhäng, sisådär en halvtimma innan gästerna går--så är livet som småbarnsföräldrar.


P o Maria.


Otäcka smällare enligt Theo.


Darling o Anna firar in 2010 helt rätt.


Idag fick pappa skruva upp Theos hylla som han envisas att klättra på så den slits ner från väggen, bäst att hjälpa till så det blir rätt tyckte miniapan.


Gos med Titti, Theos darling. Ömsesidigt från Tittis sida är oklart.




Titti får smaka på flygplan.

Jag måste även få säga att jag äntligen blivit moster igen...i allafall nästan.
Min älskade barndomsvän Emma har nu fått sin fina son Julian tillsammans med Christian.
En underbart vacker pojke och jag är så lycklig för deras skull.
Garttis i tusen till er darlingar.

GodKväll!!

Docka eller bil

Ungefär i varannan mening, eller kanske förresten i varje så säger Theo antingen bil eller plypla (flygplan.) Han säger till och med det i sömnen.
Funderade lite på det där idag. Försökte redan från början få Theo att leka med lite mer tjejiga saker, eller både och liksom. Det funkar inte, han är en kille rakt igenom. En av hans bästa lekar är tex att klättra så högt han kan kan sen skrika hoooopppppaaaa, och det gör han med....slår sig blå varje gång.
Idag när jag pratade med min vän Anna så sprang hennes dotter i samma ålder som Theo runt och hade klätt ut sig till en fin dam. Samtidigt sprang T omkring med en hammare i näven som han bankade i väggarna så det blev stora hack...efter sprang jag och försökte avsluta leken...förgäves.
Dockan jag köpte för etag sen får inte ha några kläder på sig och används mest för att träna skruva med skruvmejseln genom att sticka in den i hennes ben.
Så nu ger jag upp, han får leka med han vill. Han får vara hur grabbig han vill. Jag får helt enkelt springa på fotbollsmatcher, tvätta svettiga sportkläder och köpa bilar i massor. Det gör jag med glädje. Bara han är glad så är jag det med.


Min prins, så grabbig med en liten kvinnlig touch.

Godkväll.