Lycka, kusinbråk och pussar!!

Gustav darrar på läppen när jag kommer in på dagis, han ger mig blicken som jag inte kan motså...vilket han är mkt medveten om. Hade iofs redan bestämt att ta med honom idag men är annars svag på den punkten. Känns ju helt naturligt att han ska med. Jag hoppas bara på att det ska bli en dag då de två kussarna är sams.
Idag var inte en sån dag.
Minikussen (Theo) har upptäckt konsten att retas, en metod han gärna utöver på storkussen. SK;s stubin var kort idag och MK;s retabstinens lång.
Jag har lovat mig själv att sluta hota båda mina egna barn och mina kusinbarn. En grej som jag annars flitigt har använt.
Polisen är en bra grej att hota med, inga leksaker en annan, att tomten ska komma och skrämmas är också en favorit.
När kussarna idag skrikandes låg på varandra, MK bet SK i benet och lägenheten såg ut som ett krig kliade det i hotningstarmen igen. Den här gången kändes det lägligt att hota om maten.
Gjorde det aldrig, bad dom istället att hjälpa till med pannkakorna.
MK slet med ett illskrik tag i hela skålen med smet och hällde ut det.
Ja vad ska säga...att hota är bra...i allafall i vissa stunder.

Spenderar annars kvällen med kexchoklad och TV. Mitt sätt att fira att jag klarade grammatiktentan. Grymt nöjd med mig själv och har hela dagen svarat smartskallen i telefonen. Ett helt befogat svar tycker jag själv.




Theo har en pappa som försöker förklara för honom att diadem är för tjejer. Det går sådär.




Minikusse och storkussen...mina älskade prinsar.

Nu ska jag fortsätta att vara självgod för en kväll..

Godkväll!!

Sjukstugan.

Kvinnan måste Gud se efter lite extra när resterande familjen är sjuka. Det ligger jag och funderar på när jag pussar Theos febriga panna och säger godnatt, samtidigt som jag hör Eriks jämrande en våning ner.
Det är liksom inte läge att själv bli sjuk nu, därför heter min bästa vän nu (och förövrigt de senaste månaderna)--Handdesinfektion.
Jag spritar det mesta som jag kan tänkas nån sjuk hand kan ha smittat ner, tvättar hela tiden och byter ut handdukar.
Hej våren, du är välkommen nu. Vill kunna släppa ut alla äckliga baciller ut i luften.

Den här dagen är egentligen en såkallad läsdag. Det kommer den inte vara.
Funderar på det ibland. Det är egentligen en chansning att läsa när man har barn. Det finns inga garantier för när du får lästid. Inte heller är det säkert att du får gå på föreläsningar. En viktig dag i skolan blir man extra nervös när telefonen ringer, tiden är så knapp att hinna med att man får planera varenda sekund om T blir sjuk.
Funderar vidare på hur coola mammor är när man tänker efter. Jag menar alla mammor.
Tänk en dag när man vaknar, febern känns uppenbar, hela kroppen säger emot men vad gör man; En ipren och en panodil...sen iväg. Som mamma känner man sällan efter. Det är bara att köra på helt enkelt. En dag i sängen för att bara ligga och vara sjuk är ett minne blott, den tiden finns inte.
Erkänner ju iofs att det istället kan komma dagar då kraften rinner ur mig totalt. Jag vill bara gråta och skrika att JAG ORKAR INTE MER. Antar att det är fullt normalt, lite gråt, lite skrik och sen är kraften tillbaks.
Heja mammor...antar att vi är skapta med lite extra kraft.

Helgen har varit helt underbar skön (förutom spyor)...när jag är ledig får jag så mycket inspiration till att måla, sy, pyssla. Åkte och hämtade svärmors gamla symaskin. Jag plockade upp den och konstaterade att jag inte kan ett skit om dom. Vet inte ens var tråden ska sitta. Kollade på Runway-serien igår om designerns som syr kläder, tänkte mig något sånt typ. (Kraven är som vanligt låga.)
Återkommer med reslultat...hmm.


Theos älskade Titti på besök i helgen.


På vinterpromenad.


Bra idé av Icamaxi med bilvagn. Barnet sitter faktiskt still. Synd bara att man inte kan svänga att och den gnisslar så det hörs på en km;s avstånd.




En liten sjuk mini-apa.

Nu ska jag gnida mina hjärnceller när det gäller att komma på idéer man kan göra när man har en riktigt seg sjuk-dag hemma.

Godmorgon.

Nytt steg.

Det känns onekligen skönt när man klarat av en kurs på universitet och kliver in i en ny. Jag klappar mig själv lite på axeln och självkänslan att man kanske har en uns av läshuvud i allafall ökar.
Känslan varade i allafall en liten stund. Jag kände mig grymt förberedd inför den nya svenska kursen med grammatik som första delkurs. Jag hade ju alla ramsor tydligt nerskrivna på ett block framför mig och Karin hade lovat att jag skulle få komma och kolla på hennes "vokalhus" som hon hade gjort för sina tvåor...
Jag tror inte grammatik-mannen ens nämde substantiv eller verb den första dagen. Hur mycket jag än rabblade i huvudet "verb är något som man gör hoppa, tuta, kör" så fick jag inte in det i hans förklaringar om morfem och ordanalyser.
Inte läge att dra från kursen den här gången som jag gjorde sist när det blev svårt så jag fick helt enkelt köra på...försöööka förstå. Det gjorde jag tyvärr inte. Även fast jag fått superpedagogisk hjälp från snälla Hanna Sollerman. (Tack för att du försökte.)
På tentan gissade jag och körde modellen med att tala med orden och fråga vilken satsdel de kunde tänkas vilja ha.
Målade även lite blommor för extrapoäng. Vem vet, kanske funkar det.

Så nu tar vi nya tag. Klappar snällt på mig själv igen och försöker säga att jag är bra på andra saker.

Annars råder det maginfluensa här hemma...men det verkar dock som den bara höll i sig en dag. Tack för det säger jag som har en aningens fobi för kräkande barn.

Längtar ganska så kraftigt till sommaren med...då hjulen på vagnen kan snurra, Theo slipper röra sig som en uppstoppad korv och jag får placera mina fötter i mina pumps.

God eftermiddag!!