Klockan?

Vad i hela friden är det med klockan som visar hur dags jag lägger upp mina inlägg? Den funkar ungefär lika bra om när jag häromdagen frågade min systerson hur dags vi skulle ses på kvällen;

-Fem,sex i halv sjufem.

Den funkar alltså INTE...kändes viktigt att säga det.

Låtsasgravid och skrytsam.

Jag är ganska bra på att skryta om att jag börjat blogga igen, hur jag vaarje dag ska dela med mig av mitt liv och tankar. Helt plötsligt har det gått en vecka och jag har inte delat med mig av en enda sketen tanke...dåligt.
Om jag ska sammanfatta veckan blir den ungefär såhär;

- Jag är så trött varenda kväll att jag vill spy...klagar till E att det är extra synd om mig eftersom jag är ovanligt upptagen...(sanningen är egentligen det motsatta.)

- Jag tvingar T att gå till dagis och försöker förklara att mamma kommer få ett telefonsamtal från soc om jag lämnar honom ensam hemma...vilket är hans önskan.

- Jag räknar sekunder till fikapausen med Ackeby i skolan medans jag tänker ondskefulla tankar om boken jag läser.

- Jag funderar på varför det sitter klistermärken med glittriga hundar på min kudde, fjärrisen, strumpor, glas, soffan samt på min mascara...(det där med att uppmuntra T att pyssla såfort man känner för det kanske inte var så genomtänkt.)

- Jag får bevisat för mig att det inte alls är jag som bestämmer...varken över T som springer skrikandes åt ett håll eller över den lånade hunden Rut som springer åt det andra hållet...jag säger bara hare-jä***.

- Jag funderar över om jag verkligen ser preggo ut som en gubbe på jobbet sa.

- Jag tittar förundrat på bobbycar-bilen som ligger i badkaret samt på den uppblåsbara badbilen (storlek; large)....mina gummistövlar och sjutusen andra saker och ställer mig frågan; Är det här verkligen en dusch?!

- Googlar på om ordet bajs är svaret på allt i en 2-årings liv.

En intressant vecka...eller en helt normal i en småbarnsmammas liv.


Theos kärlek fina Jenny förgyller en seg vardagskväll. Vad betyder ålder egentligen?!


Är det inte apan är det Rut-tut som T gaddar ihop sig med.

Nu ska jag sova, ska både panta burkar och rösta imorgon...stressigt värre.

GodNatt!!

Inköpslista; Tonfisk och pannkakor.

På listan över vad jag tycker är absolut tråkigast i vardagen så står veckohandeln väldigt högt upp, tätt följt av att laga något på varorna som ramlat ner i kundvagnen.
Jag har många gånger försökt att få igång matintresset...bland annat glor jag på Per Moberg, Ernst och några andra vars passion för mat säkert inspirerar många...men inte mig. Jag blir bara hungrig, går och rotar i frysen, svär åt att det inte finns något färdiglagat (mammas lådor är slut) och funderar på varför inte just jag kan vara huslig när det kommer till matlagning.
Ibland med betoning på just IBLAND får jag för mig att göra hemmagjorda köttbullar eller biffar bara för att göra Erik glad. Den fantastiska insatsen lever jag sedan på i ca 4 månader, sen är det dags för ett husryck igen.
Därför funderar jag väldigt ofta på om det är så klokt att det är just jag som står för matlagningen i den här familjen. Det enda jag kan komma på att äta är just;
* Tonfisksås
* Pannkakor
* Korv med bröd (samt kräm om jag orkar gå till den hyllan på Willys)

Idag var det i allafall dags igen, veckohandla. Den här veckan gjorde jag alla fel man kan göra när jag stampade iväg till affären.
* Jag tog med Theo när det var en halvtimme innan läggdags...status på han var ilsken och ILSKEN.
* Jag hade inte funderat ett skit på vad jag skulle handla.
* Jag hade druckit ca en halv liter blåbärs-smoothie innan besöket för att bli pigg...status på mig var kaos på alla sätt i magen.
* Jag glömde ap-j***** hemma och T svarade inte på tilltal.

Det var helt enkelt en fest.

Jag är vanligtvis ganska bra på att hantera 2-årstrotsiga småbarn, jag svarar genom att vara väldigt lugn vilket nästan alltid funkar. Idag var så inte fallet. Theo var vild och galen och en av mina laster uppenbarade sig;
Jag mutade.
Det kanske inte var en av mina stoltaste stunder som blivande pedagog...och om den där supernanny hade sett mig hade hon svimmat men det skiter jag i. För det funkade.
Så välkommen hästen bajs (döpt av Theo) till familjen, hoppas du ska trivas.


Dagens inköp; Konstiga varor som ska bli veckans matsedel och hästen bajs.


Dagens kusinhäng med Gustav...det här var ett försök till lugn och ro; Pippi och mys. Funkade ca 5 minuter.


Fina Alice och jag passade på att pyssla vid min heliga hörna när killarna kollade Pippi.


Jag pillar med ståltrådsänglar.


Min älskade, trotsiga Prinspojke.

Nu ska jag glo på "Lite sällskap" med Filip o Fredrik...humor på hög nivå.

God kväll!!

Morgonsnigel...

Många kan nog tycka jag verkar nonchalant när jag ska passa en tid. För bara några månader sen skulle jag inte ens komma på tanken att komma en minut över utsatt tid...jag kunde även irritera mig i flera dagar på mina medmänniskor när de inte förstod hur värdefull min tid var, hur kunde de ens tänka tanken att låta mig vänta?
Jag som alltid kom minst en kvart för tidigt för att vara på den säkra sida, jag fick ALLTID vänta.
Nuförtiden har det blivit ombytta roller, jag kan omöjligt hålla en tid. Mina frenetiskt skrivna lappar om hur ordningen skulle gå till på morgonen är ett minne blott...jag har plötsligt blivit den som alla väntar på.
Det finns många skäl till att jag inte kommer iväg på morgonen, här kommer några utvalda favoriter;

1. Theo häller ut gårdagens sandlåda som gömt sig i hans skor på hallgolvet. Jag får tvångstankar att få upp ALLA små korn eftersom jag hatar att trampa i sand med rena fötter. (Försening pga sand ca. 10 minuter.)

2. Jag får ryggskott(1.) Det här är en ny morgonfavorit som oftast inträffar när jag ligger och torkar sandkorn. Ryggen låser sig och jag ligger skrikandes på golvet med Theo och apan brevid mig. (Försening pga av ryggskott ca. 30 minuter.)
Fotnot; (1) Har inga som helst val längre, hej träning av rygg, hej hej.

3. Apan och Theo gaddar ihop sig om att de INTE ska gå till dagis. (Apan är en ny familjemedlem som oftast uppenbarar sig när jag och T inte är helt överens. Jag hämtar då apan och pratar genom honom, annars svarar inte T.) Det verkar dock som om apan får ett eget liv på morgonen, bla gör han så min morgon blir ännu mer försenad.
(Försening pga att ap-fan får liv ca. 20 minuter.)

De här punkterna blandat med ca tre till är oftast de hetaste anledningarna till att jag är sen. Så förlåt dagis, jag tror inte ni är ett hotell som man kan komma och gå till hur man vill.


Apan, min vän och ovän.
Tycker apan har fått lite väl mycket bonus på senaste tiden. T brukar tala om för mig hur himla rolig den där apan är jämt. På frågan om mamma är rolig får jag; "Nää mamma rolig, apan rolig, mamma ååååkiiii."
Tack för det, kanske dags att avslöja vem som ligger bakom den humoristiska, dansande apan.

Nu ska jag hämta lite kusiner på skola och dagis och jag vet inte var. Jag ska även förklara varför vi inte fikar i veckorna längre i den här familjen för tre fikasugna barn. Har inget vettigt svar på det än, tror jag får ta till apan.

Godeftermiddag!!

Fotboll...you are my Everest.

Jag hör på E att det börjar närma sig sändning för försnacket på VM. Han börjar prata i en hög stämma och hoppar lite konstigt i soffan...jag stänger av dammsugaren, den är förbjuden, det fattar jag med. T trycker på alarm på sin motorcykel och E talar om vilka regler som gäller för kvällen. T skiter i det, jag med men ändå vet jag inte om jag verkligen får vara med och titta senare på kvällen. Det här är kvällen med stort K, E har hejat på Holland sen -88 och jag glider ner i puffen med en folköl efter att T har somnat. E talar om för sin fotbollspolare O att jag bara kommer sitta högst en kvart, sen tröttnar hon alltid säger han. Jag går in hårt, säger att Spanien beter sig som mesar, försöker skrika OOOOOHHHHH vid rätt tillfälle, fäller kommentarer som jag hört expertgubbar på TV säga (handlade om fel lag visade det sig senare) och instämmer i grabbigt skratt vid olika tillfällen. Jag tycker jag gör ett fantastiskt jobb men OJ vad falskt det känns. Det skulle vara detsamma som att E satt och kommenterade Desperate Housew.;s-fruarnas kläder och fnissade. HELT FEL.
Jag önskar jag kunde göra bättre ifrån mig när min älskade har detta som största intresse, men det går bara inte. Jag vet inte vad jag ska säga förutom jobba hem (som oftast skriks i helt fel läge av mig), inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska prata om. Det enda som har hänt är att jag vet mer om fotboll nu än vad jag vetat innan jag träffade E.
Förlåt min älskade E men det intresset kanske vi aldrig kommer att dela. Hoppas du förlåter mig.
Over and OffSide.

Farfar!

Vi bestämmer oss för att åka till farfar Olle och hälsa på. Han bor i byn på ett äldreboende ända sedan farmor dog för några år sen. Jag blir alltid vemodig när jag kommer dit, jag vill ta med alla gamlingar i bilen och åka på äventyr. Jag vill gå runt i allas rum och bjuda på underhållning i form av musik eller clowner eller vad som nu skulle tänkas pigga upp.
Farfar sitter ute i varm jacka och stickad tröja, jag i linne och shorts. Han fryser alltid, det har han jämt gjort. F är glad och lite soligt förvirrad, han och Theo blir polare och pratar och skojar. T varvar detta med att leta efter sin kusse Olle där på hemmet som han trodde var målet för resan.
Vi dricker pommac och pratar om blommorna, det gör vi alltid. F berättar även om när han var ung och vilka busiga saker han gjorde då. Favoriten är när han smällde smällare så det stördes och hördes över hela bygden. Sen skrattar han alltid gott, han verkar nöjd med sina bustrick.
F brukar även alltid fråga om jag varit full någongång. Jag skakar alltid på huvudet och säger att sånt håller inte jag på med. Jag ljuger lite, men den lögnen känns okej för F blir alltid så nöjd med det svaret. Själv har han bara varit full en gång, det var när Nisse i Hult hade brännvin i bakfickan som dom delade på. En gång och aldrig mer säger han medan hans nykterist-ring blänker till i solen. Jag tror honom.
F och jag har har alltid varit kompisar, det är också nått som han alltid säger. Jag älskar att vara hans
kompis. F är underbar och rolig, den stiligaste 95-åringen jag sett, alltid klädd i slips och kavaj.
Han luktar rakvatten och är så snäll att man vill stanna i hans närhet, stanna och bara vara liten igen.
Tänk vad många minnen man har från farfar och endast glada sådana. Han är den enda som jag vet som aldrig tröttnar på ens närvaro. Han kan prata i timmar, gärna om samma saker om och om igen. Om man tröttnar på samma berättelse kan man själv avsluta den, då blir han alltid lika glad. ”Tänk”, säger han. ”Tänk att du visste vad jag skulle säga”. Sen skrattar han så han hoppar i stolen.
Min fina, vackra Farfar-du är underbar.


Fikapaus.


T o F kollar in fiskarna.



Världens finaste.

Hej sommaren!!

Jag tror knappt det är sant när jag inser att jag äntligen är ledig. På ett år har jag inte haft en enda dag då jag bara har kunnat andas, kravlöst andas. Nu har jag en hel sommar framför mig, med undantag på lite enstaka jobb-veckor, att glänsa, bli sommarfräsch och smart.
Det vet jag innerst inne att jag inte kommer bli...jag kommer att ta alla tillfällen till att sova, jag kommer lukta landet och ha fettigt hår och jag kommer lägga hjärnan i facket som inte behöver tänka ut en enda smart tanke. Min familj har förundrats över hur ambitiös jag varit hela året, nu kommer de återigen få se den rätta Emma, flickan som inte i onödan lyfter ett finger.
Jag kommer gå i ide från allt.
Ängarna på landet är så vackra att det faktiskt gör lite ont i mig, det skiftar i gult från smörblommorna och i vitt från hundkexen. Hästarna går i flock och bara myser och när jag vänder mig om till andra hagen ser jag kor tillsammans med deras kalvar, samt en galen tjur som vill para sig med alla kossor.
Jag njuter och precis som varje sommar försöker jag minnas dofterna och synen av allt det vackra så jag kan plocka fram allt det i höst.
Lisa och Algot hälsar på och dagarna bara flyter iväg, vi sitter i solstolar och glor på våra ungar som leker i solen. Vi äter glass och bullar och det största problemet som infinner sig är vad vi ska äta till lunch...(vilket iofs inte heller är nått problem eftersom man på landet måste planera måltider en vecka i förväg....1,5 mil till bynnnnn...dvs inga spontanköp.)
Lisa säger att hon känner att solbrännan börjar ta, jag tjurar inombords fastän jag lovat mig själv att skita i min frånvaro av pigment i år. Jag kan ändå inte låta bli att springa in och kolla den eventuella brännan i spegeln, jag har ju för tusan suttit ute hela dagen, men det händer inget i hyn. Jag har bara fått några röda soleksem-prickar på halsen som kliar och svider och när jag river på dom blir jag ännu vitare än innan.
Nyans; Ipren-vit med inslag av röda prickar.
Det gör inget, jag är glad ändå. Min kusin sa ju faktiskt att jag var röd om näsan i allafall...(om sanningen ska fram så klämde jag pormaskar på morgonen så inte det heller var solbränna.)
Här är jag nu i vilket fall som helst, ledig och väääldigt slö med ett (nästan) ständigt nöjt leende på läpparna.
Hej sommaren, iår är första sommaren på länge som vi verkligen kan hångla.
I like you.


Min fina, kära Lisa.



Killarna åker traktor.


Jag försöker få bränna.


Drickpaus.

Stress och glädje...

Jag har aldrig kunnat hantera stress. På jobbet går det, i skolan går det också fint men såfort stressen faller på i vardagen blir jag ett vrak.
Har jag en buss att passa bara MÅSTE jag byta soporna, vika ihop kläderna på Theos säng eller plocka in disken innan jag går. Efter jag är klar med det blir jag så stressad att jag får ont i bröstet...ändå fortsätter jag allid med dessa vanor. Det här händer även om någon står och väntar på mig...antingen måste jag sortera min väska eller börja radera gamla meddelanden i mobilen. Skumt betéende, dock är det alltid samma sak. Erik har börjat lära sig det här och har slutat vänta på mig, han går ner och sätter sig i bilen medans jag frenetiskt torkar spisen....och klockan tickar.
I helgen som varit hade vi ordnat en överraskningsfest för vår mor. Hon har fyllt 60 vilket hon firade med att dra till Karibien och meddelade oss att hon inte ville bli firad. Det kändes lite märkligt, eftersom (som min syster så fint uttryckte sig i sitt tal på festen); Är dödsstraff på att missa en födelsedag i våran familj.
Så vad händer?...Jo, vi bjuder i smyg alla hennes vänner, sätter ihop en konsert till hennes ära som följs av tårtbjudning och mys. Till och med jag har varit tyst om detta, inte ett knyst har jag sagt till henne (ovanligt, eftersom jag har tvångstankar att säga vad som ligger i paketet innan personen i fråga har öppnat det).
Lördagsmorgonen blir nååågot stressad, det ska dukas, städas, fixa ljud, repa och allt annat vad en fest innebär.
Jag får snabbt ont i HELA kroppen, jag blir yr och arg som ett bi och istället för att vara effektiv vill jag sortera mina påsar jag har med mig samt räkna alla Polly-godisar som ligger i en stor skål. (Det är ganska många.) Återigen kommer mitt dåliga sinne för att hantera stress fram, så förlåt mina kära syskon och respektive för att jag var ett passivt, agressivt monster.
Resultatet blev i allafall lysande. Jag har aldrig sett min mamma så chockad, glad och rörd som jag fick se henne igår.
En UNDERBAR dag!! Grattis världens bästa mamma.
Här kommer lite avdagen i bilder, samtliga är tagna av Nina Mårdfelt.


Mamma kommer in i kyrkan och upptäcker vårat hyss.



Theo o Algot tycker hela kalaset är lite busigt.


Mamma o pappa får njuta lite av musiken.














Lite dans.


A o T tar en paus med ett äpple o lite bumbibjörnar i mobilen.





Dags att sova, jag har lagt allt annat än mammas fest åt sidan för etag nu...kommer tyvärr inte undan längre.

Godnatt!!

Lycka, kusinbråk och pussar!!

Gustav darrar på läppen när jag kommer in på dagis, han ger mig blicken som jag inte kan motså...vilket han är mkt medveten om. Hade iofs redan bestämt att ta med honom idag men är annars svag på den punkten. Känns ju helt naturligt att han ska med. Jag hoppas bara på att det ska bli en dag då de två kussarna är sams.
Idag var inte en sån dag.
Minikussen (Theo) har upptäckt konsten att retas, en metod han gärna utöver på storkussen. SK;s stubin var kort idag och MK;s retabstinens lång.
Jag har lovat mig själv att sluta hota båda mina egna barn och mina kusinbarn. En grej som jag annars flitigt har använt.
Polisen är en bra grej att hota med, inga leksaker en annan, att tomten ska komma och skrämmas är också en favorit.
När kussarna idag skrikandes låg på varandra, MK bet SK i benet och lägenheten såg ut som ett krig kliade det i hotningstarmen igen. Den här gången kändes det lägligt att hota om maten.
Gjorde det aldrig, bad dom istället att hjälpa till med pannkakorna.
MK slet med ett illskrik tag i hela skålen med smet och hällde ut det.
Ja vad ska säga...att hota är bra...i allafall i vissa stunder.

Spenderar annars kvällen med kexchoklad och TV. Mitt sätt att fira att jag klarade grammatiktentan. Grymt nöjd med mig själv och har hela dagen svarat smartskallen i telefonen. Ett helt befogat svar tycker jag själv.




Theo har en pappa som försöker förklara för honom att diadem är för tjejer. Det går sådär.




Minikusse och storkussen...mina älskade prinsar.

Nu ska jag fortsätta att vara självgod för en kväll..

Godkväll!!

Sjukstugan.

Kvinnan måste Gud se efter lite extra när resterande familjen är sjuka. Det ligger jag och funderar på när jag pussar Theos febriga panna och säger godnatt, samtidigt som jag hör Eriks jämrande en våning ner.
Det är liksom inte läge att själv bli sjuk nu, därför heter min bästa vän nu (och förövrigt de senaste månaderna)--Handdesinfektion.
Jag spritar det mesta som jag kan tänkas nån sjuk hand kan ha smittat ner, tvättar hela tiden och byter ut handdukar.
Hej våren, du är välkommen nu. Vill kunna släppa ut alla äckliga baciller ut i luften.

Den här dagen är egentligen en såkallad läsdag. Det kommer den inte vara.
Funderar på det ibland. Det är egentligen en chansning att läsa när man har barn. Det finns inga garantier för när du får lästid. Inte heller är det säkert att du får gå på föreläsningar. En viktig dag i skolan blir man extra nervös när telefonen ringer, tiden är så knapp att hinna med att man får planera varenda sekund om T blir sjuk.
Funderar vidare på hur coola mammor är när man tänker efter. Jag menar alla mammor.
Tänk en dag när man vaknar, febern känns uppenbar, hela kroppen säger emot men vad gör man; En ipren och en panodil...sen iväg. Som mamma känner man sällan efter. Det är bara att köra på helt enkelt. En dag i sängen för att bara ligga och vara sjuk är ett minne blott, den tiden finns inte.
Erkänner ju iofs att det istället kan komma dagar då kraften rinner ur mig totalt. Jag vill bara gråta och skrika att JAG ORKAR INTE MER. Antar att det är fullt normalt, lite gråt, lite skrik och sen är kraften tillbaks.
Heja mammor...antar att vi är skapta med lite extra kraft.

Helgen har varit helt underbar skön (förutom spyor)...när jag är ledig får jag så mycket inspiration till att måla, sy, pyssla. Åkte och hämtade svärmors gamla symaskin. Jag plockade upp den och konstaterade att jag inte kan ett skit om dom. Vet inte ens var tråden ska sitta. Kollade på Runway-serien igår om designerns som syr kläder, tänkte mig något sånt typ. (Kraven är som vanligt låga.)
Återkommer med reslultat...hmm.


Theos älskade Titti på besök i helgen.


På vinterpromenad.


Bra idé av Icamaxi med bilvagn. Barnet sitter faktiskt still. Synd bara att man inte kan svänga att och den gnisslar så det hörs på en km;s avstånd.




En liten sjuk mini-apa.

Nu ska jag gnida mina hjärnceller när det gäller att komma på idéer man kan göra när man har en riktigt seg sjuk-dag hemma.

Godmorgon.

Nytt steg.

Det känns onekligen skönt när man klarat av en kurs på universitet och kliver in i en ny. Jag klappar mig själv lite på axeln och självkänslan att man kanske har en uns av läshuvud i allafall ökar.
Känslan varade i allafall en liten stund. Jag kände mig grymt förberedd inför den nya svenska kursen med grammatik som första delkurs. Jag hade ju alla ramsor tydligt nerskrivna på ett block framför mig och Karin hade lovat att jag skulle få komma och kolla på hennes "vokalhus" som hon hade gjort för sina tvåor...
Jag tror inte grammatik-mannen ens nämde substantiv eller verb den första dagen. Hur mycket jag än rabblade i huvudet "verb är något som man gör hoppa, tuta, kör" så fick jag inte in det i hans förklaringar om morfem och ordanalyser.
Inte läge att dra från kursen den här gången som jag gjorde sist när det blev svårt så jag fick helt enkelt köra på...försöööka förstå. Det gjorde jag tyvärr inte. Även fast jag fått superpedagogisk hjälp från snälla Hanna Sollerman. (Tack för att du försökte.)
På tentan gissade jag och körde modellen med att tala med orden och fråga vilken satsdel de kunde tänkas vilja ha.
Målade även lite blommor för extrapoäng. Vem vet, kanske funkar det.

Så nu tar vi nya tag. Klappar snällt på mig själv igen och försöker säga att jag är bra på andra saker.

Annars råder det maginfluensa här hemma...men det verkar dock som den bara höll i sig en dag. Tack för det säger jag som har en aningens fobi för kräkande barn.

Längtar ganska så kraftigt till sommaren med...då hjulen på vagnen kan snurra, Theo slipper röra sig som en uppstoppad korv och jag får placera mina fötter i mina pumps.

God eftermiddag!!

Ut ur mysbubblan

Jag kliver ut i kylan, det känns som om hela min kropp säger nej. Jag vill inte...inte än. Varenda steg tar emot. Att bara få slappna av och vara hemma har varit helt underbart och väldigt nödvändigt för mig. Jag får åter idéer i huvudet om att övertala Erik att bli bonde eller nått så vi kunde flytta ut på en gård. Jag skulle sköta om hönsen ibland och sen kanske vattna blommorna. Ge E mat när han kommer in från korna, fast dom skulle vara luktfria. Jag skulle pussa på mina apor hela dagarna, gå på onödiga kvällskurser, plantera morötter i vårat trädgårdsland och klistra på hemmagjorda saftetiketter på saftflaskor som jag köpt färdiga från affären. Theo skulle klappa lammungarna och hjälpa mig att värma färdigköpta bullar för mina känns som grus i munnen. Jag skulle ligga i hängmattan och kanske ibland även mjölka en ko för att vara snäll.
En bonde-fru...ja varför inte?!
Där sitter jag i allafall, på en förläsning om svenska och matte och känner inte nån inspiration alls. Vad är det för fel liksom?...tar inte den här kursen slut snart så vet jag inte riktigt faktiskt.
Härom dagen körde jag åter lite tomteterapi med Theo. Jag tänkte att han kanske skulle få dagsljus en liten stund i allafall. T har nämligen placerat honom i ett skåp som inte får öppnas. Vet inte om min terapi funkade för nu vågar han inte ens gå in i köket ifall tomten ska hoppa ut. Fick inte nån användning av mina didaktiska val där inte.


Theo känner att tomten blir något närgången.




Framgång, tomten får åka vagn.


Jag själv tycker jag är mkt pedagogisk...eller kanske inte. Filmar även på fel håll.




Mys med farmor o christer idag. Theo får inte nog av att leka kurragömma med sina gäster.


Dagen avslutades med tacos hos Karin o kussarna...Bella o Greta förgyllde med sin närvaro.


Theo o Olle.


Gullungarna skypar med morfar.


Kände att jag ville lägga upp den här bilden med från häromdagen...det är så mkt kärlek i den. I love.

Nu väntar sängen...känner mig trött ikväll, ja herregud jag har ju för i hela friden aktiverat mig för första gången på tre veckor.
Om nu tre timmars förläsning av att lyssna på en gammal gubbe räknas som aktivitet.

GodNatt.

Nyårsfeeling!!

Det luktar alltid speciellt ute på nyår, kanske det är lukten av smällare som ryker lite för tidigt, eller att det alltid är så sketans kallt på nyår. Eller så är det en doft av förväntan och förnyelse. För det går inte att komma ifrån att så är det faktiskt, klyschigt eller inte--det blir en nystart.
I nystarten krävs det också att man blickar tillbaks på året som gått. Jag försökte flera ggr på kvällen få mina gäster att göra det men det fanns inte vidare intresse för den diskussionen. Inte heller frågorna om nyårslöften väckte deras uppmärksamhet, förutom Eriks...som lovade sig själv att snusa mer (han har alltid en snus i munnen, ALLTID...men hey--det kanske går att öka.)
Jag får helt enkelt blicka tillbaks på egen hand;

Första halvåret ägnade jag mig med att fortfarande vara mammaledig, funderade mkt på vad som skulle hända efter sommaren, oroade mig FÖR mkt och tog allt dåligt i förskott. Jag hade en enderbar 25-årsfest/dopfest tillsammans med de allra flesta av mina nära och kära. Min sommar var fin men även den fylld av oro för framtiden...(här kommer mitt nyårlöfte, om att coooola ner väsentligt in). Sommaren avslutades med jobb-besked och antagen på högskolan...(champagne köptes in på landet av mamma för att fira, glasen hälldes dock ut ungefär i samma stund som de hälldes upp av pappas barndomsvän Magnus som har för stora händer, kan även berott på att hela brickan hoppade av att mamma fnittrade hysteriskt för det var så busigt att köpa champagne.) Jag startade hösten med att börja läsa psykologi, fattade nada och gjorde istället en chansning att hoppa in på lärarprogrammet. Tror jag riktar in mig på större barn eftersom mitt småbarnsintresse är näst intill noll. Hösten har sen flugit iväg, det har gått så himla snabbt och jag har kämpat mig igenom en pedagogik-kurs som kan vara bland det segaste jag gjort.
Slutsats; Jo men jag är nöjd. Pisk på stjärten många ggr om får jag dock för att jag varit så in i bängen jobbigt hypokondrisk.
Häromdagen var jag mkt nära att ringa upp min barnmorska och fråga om hon verkligen undersökte mina bröst rätt sist, eller om hon för statistik på hur många ggr hon gör fel.
Nej tack till sånt under 2010...skärpning fröken.

Jag har tillbringat några dagar hemma med Theo för kompensation för att han fick vara själv på dagis häromveckan...(Det kändes sådär som mor.) Jag har skrivit paper som en tok på kvällarna...(äntligen klar.) Och bara njuuutit av att få heldagar med min prins. Jag blir så lycklig av det.


Jag nyårsklipper luggen, ngt som måste ske minst en gång i veckan. Det verkar som om min lugg lever sitt eget liv.


Nyårsdrinkar.


Lite nyårsmys i soffan med bilboks-läsning.


Theo firar in det nya året med päronsoda o bär.


Jag o min fina Anna.


Stina.


Albin.


Vuxenhäng, sisådär en halvtimma innan gästerna går--så är livet som småbarnsföräldrar.


P o Maria.


Otäcka smällare enligt Theo.


Darling o Anna firar in 2010 helt rätt.


Idag fick pappa skruva upp Theos hylla som han envisas att klättra på så den slits ner från väggen, bäst att hjälpa till så det blir rätt tyckte miniapan.


Gos med Titti, Theos darling. Ömsesidigt från Tittis sida är oklart.




Titti får smaka på flygplan.

Jag måste även få säga att jag äntligen blivit moster igen...i allafall nästan.
Min älskade barndomsvän Emma har nu fått sin fina son Julian tillsammans med Christian.
En underbart vacker pojke och jag är så lycklig för deras skull.
Garttis i tusen till er darlingar.

GodKväll!!