När Gud kom på den briljanta idén att kvinnan ska kunna bära runt på ett barn i nio månader så är det nog inte mig han är mest nöjd med i sitt skapande. Jag är nämligen värdelös på att vara gravid. Jag läser ofta vad som händer i mig varje vecka, den som skriver dessa små rosa lyckoveckoinlägg är nog mer vad Gud egentligen hade tänkt sig. Jag funderar på att skriva en egen;
v. 5-15 = Du mår så illa att du ser stjärnor samtidigt som du kräver att sova efter frukost, lunch, middag och kvällsmat. Du känner även att stort begär av att vara elak. Var även beredd på (speciellt med barn 2 och uppåt) att väldigt tidigt få mage som inte nödvändigtvis ser ut som en bebismage.
v. 15-25 = Nu börjar du få sammandragningar om du går fler 5 steg i taget. Sammandragningarna gör förbannat ont och får du inte mat inom 3 minuter efter att första hungerskänslan satt in måste du kräkas, lägga dig ner samt känna en ilska som du inte visste fanns inom dig. Nu gråter du för allt och din partner verkar inte ha en enda hjärncell under den här perioden.
v. 25-35 = Nu känner du förvärkar som allt som oftast får dig att tro att du ska föda. Åderbråck härjar på de mest olämpliga ställen som tex mellan benen och du måste ha hjälp upp om du avviker från stående position. Om du redan har barn så ska du inte räkna med att vinna pris i kategorin världens mest pedagogiska mamma. Räkna med att tappa hälften av håret och att du bara kan få in dina fötter i breda Birken, Om du blir irriterad, hostar eller talar liiite för fort kan dina förvärkar hålla i sig flera minuter. Sitt rakt i ryggen när du äter eftersom revbenen annars lätt kan gå av när du böjer dig fram. Försök att undvika att nysa om du inte vill kissa på dig eller få dina åderbråck mellan benen att brista. Du blir allmän egendom när vem som helst helt plötsligt kan komma fram och klämma dig på magen. Förvänta dig även att människor nu tycker det är HELT okej att kalla dig tjockis.
Här står jag nu....de sista fem veckorna återkommer jag med.
Sen kan jag förstå om vissa kvinnor tycker precis tvärt om...men då är ni...som sagt...lite mer som Gud tänkte sig att ni skulle vara.
I present för att man mår som en bäver i nio månader så får man....till slut...världens bästa, mest underbara lilla bebis.
Så nog tusan är det värt besväret...bara man får spy ur sig allt ibland...ungefär som i det här inlägget.
Jag mår gärna skit eftersom det här blev belöningen förra gången.
Tack och godnatt!
