Docka eller bil

Ungefär i varannan mening, eller kanske förresten i varje så säger Theo antingen bil eller plypla (flygplan.) Han säger till och med det i sömnen.
Funderade lite på det där idag. Försökte redan från början få Theo att leka med lite mer tjejiga saker, eller både och liksom. Det funkar inte, han är en kille rakt igenom. En av hans bästa lekar är tex att klättra så högt han kan kan sen skrika hoooopppppaaaa, och det gör han med....slår sig blå varje gång.
Idag när jag pratade med min vän Anna så sprang hennes dotter i samma ålder som Theo runt och hade klätt ut sig till en fin dam. Samtidigt sprang T omkring med en hammare i näven som han bankade i väggarna så det blev stora hack...efter sprang jag och försökte avsluta leken...förgäves.
Dockan jag köpte för etag sen får inte ha några kläder på sig och används mest för att träna skruva med skruvmejseln genom att sticka in den i hennes ben.
Så nu ger jag upp, han får leka med han vill. Han får vara hur grabbig han vill. Jag får helt enkelt springa på fotbollsmatcher, tvätta svettiga sportkläder och köpa bilar i massor. Det gör jag med glädje. Bara han är glad så är jag det med.


Min prins, så grabbig med en liten kvinnlig touch.

Godkväll.

Julefrid

Jag har egentligen aldrig gillat att åka tåg...jo kanske innan man skulle åka med barn. Resan hem till mamma o pappa gick ändå förhållandevis lugnt till, det verkade inte som om så många tagit samma beslut som oss att åka kl 07.00 på julaftonsmorgon.
Så förutom Eriks svordomar över vagnen och SJ så hade vi det ganska så behagligt.
Som vanligt kryper jag in i min trötthetsbubbla när jag kommer hem, jag bara måste sova och det är Nu. Ca en timme var det tyst sen dundrade alla in, julen var igång.
Småkillarna bråkar om vem som ska vara närmast morfar i en ljudvolym som är svår att förklara, mamma är stressad över julbordet, Theo har tandvärk och är sur som en citron, nån har fisit ner vardagsrummet och skyller på att det är granen som luktar (gissa vem det kan vara, inte så svårt val), barnen vill öppna paket när vi ska äta julbord, Theo vill bara ha glass, jag blir ledsen för att jag inte är liten längre och måste gråta över det (händer varje jul).
En helt vanlig jul helt enkelt, underbar, lite småkaos och med massor med kärlek.
Staden var sagolikt vacker med all snö och tända ljus...mysrus.
Tågresan hem spenderade vi stående på ett FULLproppat tåg. Theo var på humör ilsken och jag lekte mig svettig med honom för att han skulle hålla sig lugn. Bland annat satt vi på ett plaskvått tåg-golv och skar låtsasfrukter som han fått i julklapp. Theo sminkade även sig själv och tjejen brevids hand. Vi hängde i olika ställningar och jag svor över att aldrig mer åka tåg, Erik stämde in.


Morfar o Theo


Titti


Den vackra julgranen


Min prins


Moster Ia och Theo


Ia och Alice


Olle och Pelle


Kusinmys






Galningar


Paketöppning


Pelle o Theo provleker med julklapparna

Nu väntar shopping.

Godmorgon.

Nyårslöften

Egentligen tror jag inte på nyårslöften, jag håller dom sällan mer än en dag o sen får jag så dåligt samvete att jag inte följer dom....MEN iår ska jag göra ett försök, för allas skull. Framför allt för mig själv.
Dags att damma av sig lite skit, dags att klappa lite snällare på sig själv.
Så det här är mina nyårslöften;

* Sluta .... (hemligt för vissa.)
* Inte bli arg på dom som smular ner på mitt golv. (jag vill inte att dom ska vara kvar när det händer...normalt.)
* Inte städa bort efter Theo såfort han kommer ut med leksaker från sitt rum. (Har läst i nån pedagogisk bok att man förstör leken...kanske han blir förvirrad när hans hemmagjorda stearinljus från dagis och post-man-pat gubben blir bortplockade.)
* Älska mera.
* Irritera mera.
* Ta reda på vem som är producenten för Anna Ankas jul och ta reda på vad det är frågan om?
* ABSOLUT sluta hitta på sjukdomar varje dag.
* Inte bli arg på mig själv när dom kommer utan istället säga hej...vad vill du...och sen; Fuck Off.
* Inte påtvinga vänskap till grannarna...(Har fattat hinten nu.)
* Sluta bli stressad över allt.
* Ägna mer tid till mig själv.
* Samma till min familj.
* Förstå att jag inte kan påverka allt i livet.
* Börja cykla igen.
* Lära mig sticka...alt. virka....(Denna punkt känns mkt viktig...hmm.)
* Ha fler myskvällar med vänner.
* Bli gravid med bebis nr 2...(bästa punkten.)
* Äta mer choklad.
* Skratta mera.
* Sura mindre.
* Klaga mindre....(Även om d e väääldigt kul.)
* Älska.
* Leva...varje dag.

Jag ska göra mitt bästa för att följa min lista...jag önskar att jag i slutet av nästa år kan säga CHECK på varenda punkt....d ska jag F** i mig göra.



GodNatt.

Skogsmulle eller inte

Jag bad snällt till Erik att vi skulle skippa skogen, dra till Haga istället och köpa en gran för sisådär 200 spänn...men sagt är sagt tyckte E och iväg drog vi.
Tydligen hade jag sagt för etag sen att jag själv ville hugga en gran iår, antagligen skedde detta när jag satt ihopkuren i soffan under en filt och drömde om en fin gran. Jag ångrade mig skarpt vid åtta imorse när det iiiisade kyla ute samt att alla granar säkerligen var täckta med snö.
Vi skumpade in i skogen, hack i häl på Eriks morbröder...både jag och E;s bror mats såg granar i diket som vi ville ta men djupare in skulle vi.
När vi väl var framme tog det bara ca 2 minuter så hade morbror Lennart skakat fram en gran, en helt perfekt liten plutt.
Mats och jag utbytte nöjda blickar att det så kort tid medans E kände stor besvikelse. För att få utlopp för sina känslor hoppade han runt i skogen etag, han tröttnade när han var genomsur om strumporna.
Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om naturen egentligen.
Jag älskar att vara nära den bara jag får ha det bekvämt.
Så vad göra?
Jo; om jag får en skön soffa där på nån skogsväg med ett parasoll ovanför, myggskydd omkring mig och kall dricka så kan jag sitta där medans E plockar svamp, klättrar i träd eller vad man nu gör i skogen. Då är jag ju liksom delaktig fastän vi båda är nöjda...smart. Jo tack.

Annars har det inte hänt så mycket, jobbat, jobbat och pluggat....sov hos syster K i fredags för att fira henne på morgonen.
Det är ju en upplevelse att stiga upp med tre barn för att göra en "hemlig" födelsedagsfrukost. En skjuter snor, en annan vill spy för det luktar prutt. Det blir bråk om vem det nu var som pruttade eftersom det tydligen är prestige i det. Min pedagogiska tävling om vem som ska få den sista risifruttin spårar ut totalt med hysteriskt trotsanfall. Så kan det va...men jag älskar det. Tur för dom att dom är mosters älsklingar.


Minijul hos Theos farmor






Födelsedagsfest för Karin








Dags att hugga julgran.


Morbror Lennart.






Sura fötter.


SkogsmulleTheo.


Finbesök idag av Algot, Lisa och Micke.
Theo lämnade snällt över sin julklapp men ångrade sedan sitt val.


Spännade med A-B;s julklapp.




Prins 1.


Prins 2.


Julfika.


Minijulafton 2.



GodNatt!!

Ullared

När jag sätter klockan på 02.00 för att väckas undrar man ju vad man håller på med. Tanken blir desto starkare när man går upp, sminkar sig och hela kroppen skriker sova. Detta gör jag alltså för att få shoppa. Fullt frivilligt alltså.
När jag väl satt på bussen andades foket upp luften och jag fick lätt panik på den torra luften...tillslut somnade jag, efter varm choklad och äggmacka. Somnade på min Anna och sov som en gris.
Välkommen till Ullared, shop till you drop är deras motto och det gör man verkligen. Man shoppar tills armarna värker och huvudet snurrar. Jag skiter i att benet värker och jag är nära att spy, vi slår oss fram och jag älskar det.
Dålig vana jag börjar få...verkligen.
Orolig för att bli påkörd på benet stormade vi fram, (eller snarare kröp som myror, en meter och man var fast.)
Tydligen är det bara ett visst folk som åker till Ullared...vad nu det innebär. Skönt folk enligt min mening :D
Jag tyckte ändå att jag var duktig som skrev upp allt jag köpt för att hålla vissa mått...gjorde dock en missbedömning därnånstans...på ett par tusen hur nu det kunde ske?
Jag känner hur jag får hjärtklappning när jag ska betala...bestämmer mig snabbt för att det är nått fel på han i kassan och inte mina inköp.
Betalar snällt och granskar kvittot...kanske mitt fel ändå.



En trött shoppare.


Min överfulla vagn.


Hemma igen...trötta och glada och väntar på skjuts.




Erik gillade "verkligen" mitt kvitto.

Nu väntar söndagsmiddag hos mor o far, plugg och leka pip.

Godmorgon!!

Snart så...

Nacken värker, jag känner av att jag blivit påkörd ganska hårt...ipren hjälper INTE...inte ett skit. Minns att jag har en tablett kvar från akuten, ta den här så slappnar du av bättre i nacken tror jag mig minnas att läkaren sa. Hmmm perfekt, precis vad jag behöver så jag klarar dagens seminarium.
En timme går...värken släpper och jag är glad att jag inte känner några biverkningar. Väl inne på seminariet börjar jag känna mig varm i kroppen men ändå iskall om händerna, hjärtat börjar bulta och jag känner en stark instinkt att lägga mig ner och sova.
Eftersom jag håller i seminariet försöker jag med alla mina sinnen koncentrera mig på svaren jag får av mina klasskamrater på frågorna jag ställer, det tar ca 2 sekunder sen glömmer jag bort vad dom sa. Fröken tittar på mig och väntar på att jag ska ställa en följdfråga...det känns omöjligt eftersom jag varken minns vad jag frågade tidigare eller vad jag fick för svar. Ögonen vill knappt landa på bokstäverna och jag riktigt ruskar om huvudet för att överhuvudtaget fatta nånting.
Fröken upplyser mig om att hon tycker det går en aning segt...tack för det. Kändes inte som jag ville kontra det med att jag svalt morfin innan jag gick in. (Det fattade jag inte förrens efteråt dock.)
Jag ger er härmed en liten varning...ta inte en stark smärtstillande tablett innan du går på ett seminarium. Det slutar bara på ett sätt....inte alls.
Påvägen hem känns det åter som jag är gravid, jag vill spy såfort jag känner en lukt och folkmassan på Theos lucia gör det inte bättre.
Jag trycker i mig pepparkakor för att stilla illamåendet, står nära nödutgången för att inte spy ner nåns hår med glitter i.
För en stund gick det över för så söt som Theo var får vad som helst att stå stilla, min lilla prins satt där framme hela tiden. Jag dök ner i nacken på den framför för att inte framkalla gråt. Fler och fler föräldrar foick vara med i tåget när deras små upptäckte dom.
Rolig syn men framför allt fantastisk.
Stolt mor hittåt!!

Kvällen sen var bara seg och spyig....natten gav en djuuup och tung sömn.

Har kännt av det idag med...livrädd att det ska hålla i sig till Ullared.
Så kan det ju bara inte vara, jag är så shoppingsugen att jag skulle tycka det var kul om affären bara skulle vara full med disktrasor.
Men framför allt vill jag sitta i bussen och fnittra, dra snuskiga skämt i bussens mick (uppskattas bara av vissa) och bara vara.
Ja tack...Ullared here we come...for sure.


Världens gulligaste luciatåg.






Gurra som var både tomte och pepparkaksgubbe.


En törstig artist.


Lussefika med farmor.


Herr o fru pepparkaka.


Sötisar.


Hejdå kramar i massor.

Sådärja...nu ska jag återgå till mitt paper, göra matsäck och ladda inför Idolfinal.
Så kan också en fredagseftermiddag se ut.

Godeftermiddag!!