Snart så...

Nacken värker, jag känner av att jag blivit påkörd ganska hårt...ipren hjälper INTE...inte ett skit. Minns att jag har en tablett kvar från akuten, ta den här så slappnar du av bättre i nacken tror jag mig minnas att läkaren sa. Hmmm perfekt, precis vad jag behöver så jag klarar dagens seminarium.
En timme går...värken släpper och jag är glad att jag inte känner några biverkningar. Väl inne på seminariet börjar jag känna mig varm i kroppen men ändå iskall om händerna, hjärtat börjar bulta och jag känner en stark instinkt att lägga mig ner och sova.
Eftersom jag håller i seminariet försöker jag med alla mina sinnen koncentrera mig på svaren jag får av mina klasskamrater på frågorna jag ställer, det tar ca 2 sekunder sen glömmer jag bort vad dom sa. Fröken tittar på mig och väntar på att jag ska ställa en följdfråga...det känns omöjligt eftersom jag varken minns vad jag frågade tidigare eller vad jag fick för svar. Ögonen vill knappt landa på bokstäverna och jag riktigt ruskar om huvudet för att överhuvudtaget fatta nånting.
Fröken upplyser mig om att hon tycker det går en aning segt...tack för det. Kändes inte som jag ville kontra det med att jag svalt morfin innan jag gick in. (Det fattade jag inte förrens efteråt dock.)
Jag ger er härmed en liten varning...ta inte en stark smärtstillande tablett innan du går på ett seminarium. Det slutar bara på ett sätt....inte alls.
Påvägen hem känns det åter som jag är gravid, jag vill spy såfort jag känner en lukt och folkmassan på Theos lucia gör det inte bättre.
Jag trycker i mig pepparkakor för att stilla illamåendet, står nära nödutgången för att inte spy ner nåns hår med glitter i.
För en stund gick det över för så söt som Theo var får vad som helst att stå stilla, min lilla prins satt där framme hela tiden. Jag dök ner i nacken på den framför för att inte framkalla gråt. Fler och fler föräldrar foick vara med i tåget när deras små upptäckte dom.
Rolig syn men framför allt fantastisk.
Stolt mor hittåt!!

Kvällen sen var bara seg och spyig....natten gav en djuuup och tung sömn.

Har kännt av det idag med...livrädd att det ska hålla i sig till Ullared.
Så kan det ju bara inte vara, jag är så shoppingsugen att jag skulle tycka det var kul om affären bara skulle vara full med disktrasor.
Men framför allt vill jag sitta i bussen och fnittra, dra snuskiga skämt i bussens mick (uppskattas bara av vissa) och bara vara.
Ja tack...Ullared here we come...for sure.


Världens gulligaste luciatåg.






Gurra som var både tomte och pepparkaksgubbe.


En törstig artist.


Lussefika med farmor.


Herr o fru pepparkaka.


Sötisar.


Hejdå kramar i massor.

Sådärja...nu ska jag återgå till mitt paper, göra matsäck och ladda inför Idolfinal.
Så kan också en fredagseftermiddag se ut.

Godeftermiddag!!