.: Skogsmulle eller inte

Jag bad snällt till Erik att vi skulle skippa skogen, dra till Haga istället och köpa en gran för sisådär 200 spänn...men sagt är sagt tyckte E och iväg drog vi.
Tydligen hade jag sagt för etag sen att jag själv ville hugga en gran iår, antagligen skedde detta när jag satt ihopkuren i soffan under en filt och drömde om en fin gran. Jag ångrade mig skarpt vid åtta imorse när det iiiisade kyla ute samt att alla granar säkerligen var täckta med snö.
Vi skumpade in i skogen, hack i häl på Eriks morbröder...både jag och E;s bror mats såg granar i diket som vi ville ta men djupare in skulle vi.
När vi väl var framme tog det bara ca 2 minuter så hade morbror Lennart skakat fram en gran, en helt perfekt liten plutt.
Mats och jag utbytte nöjda blickar att det så kort tid medans E kände stor besvikelse. För att få utlopp för sina känslor hoppade han runt i skogen etag, han tröttnade när han var genomsur om strumporna.
Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om naturen egentligen.
Jag älskar att vara nära den bara jag får ha det bekvämt.
Så vad göra?
Jo; om jag får en skön soffa där på nån skogsväg med ett parasoll ovanför, myggskydd omkring mig och kall dricka så kan jag sitta där medans E plockar svamp, klättrar i träd eller vad man nu gör i skogen. Då är jag ju liksom delaktig fastän vi båda är nöjda...smart. Jo tack.

Annars har det inte hänt så mycket, jobbat, jobbat och pluggat....sov hos syster K i fredags för att fira henne på morgonen.
Det är ju en upplevelse att stiga upp med tre barn för att göra en "hemlig" födelsedagsfrukost. En skjuter snor, en annan vill spy för det luktar prutt. Det blir bråk om vem det nu var som pruttade eftersom det tydligen är prestige i det. Min pedagogiska tävling om vem som ska få den sista risifruttin spårar ut totalt med hysteriskt trotsanfall. Så kan det va...men jag älskar det. Tur för dom att dom är mosters älsklingar.