Jul jul strååålande jul.

Jag står och glor surt på de gråaste träden jag sett, i ett av dom hänger en julbelysnings-slinga och försöker lysa med sitt budskap....att nu är julen här, mys på, vad glad!!
Jag blir ännu surare på att inte julkänslan tagit mig med storm än, inte iår heller. Jag har gjort mitt bästa för att komma i stämning men det verkar omöjligt--jag skyller mkt av det här på vädret. Julbelysningarna utomhus skvallrar snarare om att någon glömt ta ner dom, att julvädret varit förbi för länge sen.
Bussen kommer, torktork med handdes. på röret jag måste stå och hålla i, missar nästa buss, svär högt och bryr mig inte ett skit om att folk glor. Jag bryr mig inte-känslan har varit strak hos mig de senaste dagarna.
Humöret stiger dock ngt när jag läser i expressen att det ska bli kallt nästa vecka, 50 procents chans att det blir en vit jul. Hmmm.
Jag har aldrig tidigare upplevt jultröttheten som alla pratar om, kanske för att det här är första året som jag verkligen jobbar arslet av mig för att få allt att gå ihop. Så kanske, slår den lite extra hårt mot sitt nya offer.
Jag börjar dagdrömma....det gör jag alltid när det blir för mkt runt omkring mig. Dagdrömmer alltid om samma sak, landet. Det har jag gjort sen jag var liten. Jag minns det jätteväl. Såfort det var jobbigt så blundade jag och så var jag där. Bland blommor, hästar och frihet. Det är min lugna plats....och återigen är jag där i tankarna.
Jag blir nästan förvånad, julen har alltid varit min favorit-tid och nu känns den ingenting. Vad händer?
Theo verkar inte heller vara stormförtjust, såfort jag säger tomte backar han och säger nej nej nej nej.
Igår åt han på en tomtechoklad, han mumsade glatt i sig tills han vecklade upp pappret och upptäckte attdet var en tomte han mosade i sig. Då slängde han iväg den med ett skrik och var chockad en lång stund. Tomten fick flytta in i kylen, och där får han bo kvar.
Jag hoppas fortfarande på att känslan ska infinna sig snart, kanske hos mor o far?
Kanske när granen kommer upp?
Kanske när jag tvingas vara jultomte som varje år, kanske när jag ramlar ute för den j****a tomtemasken åker på sidan när jag ska knacka på altandörren för att överraska alla barn. Ingen brukar ens vända på huvet i soffan där dom sitter, alla fattar att det är moster, däremot kanske jag kan ge men för livet till min stackars son?


Förra årets gran kan ju väcka vilken surpuppa som helst till julkänsla.

God förmiddag!!


Jag tror och hoppas fortfarande på