Jag hör på E att det börjar närma sig sändning för försnacket på VM. Han börjar prata i en hög stämma och hoppar lite konstigt i soffan...jag stänger av dammsugaren, den är förbjuden, det fattar jag med. T trycker på alarm på sin motorcykel och E talar om vilka regler som gäller för kvällen. T skiter i det, jag med men ändå vet jag inte om jag verkligen får vara med och titta senare på kvällen. Det här är kvällen med stort K, E har hejat på Holland sen -88 och jag glider ner i puffen med en folköl efter att T har somnat. E talar om för sin fotbollspolare O att jag bara kommer sitta högst en kvart, sen tröttnar hon alltid säger han. Jag går in hårt, säger att Spanien beter sig som mesar, försöker skrika OOOOOHHHHH vid rätt tillfälle, fäller kommentarer som jag hört expertgubbar på TV säga (handlade om fel lag visade det sig senare) och instämmer i grabbigt skratt vid olika tillfällen. Jag tycker jag gör ett fantastiskt jobb men OJ vad falskt det känns. Det skulle vara detsamma som att E satt och kommenterade Desperate Housew.;s-fruarnas kläder och fnissade. HELT FEL.
Jag önskar jag kunde göra bättre ifrån mig när min älskade har detta som största intresse, men det går bara inte. Jag vet inte vad jag ska säga förutom jobba hem (som oftast skriks i helt fel läge av mig), inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska prata om. Det enda som har hänt är att jag vet mer om fotboll nu än vad jag vetat innan jag träffade E.
Förlåt min älskade E men det intresset kanske vi aldrig kommer att dela. Hoppas du förlåter mig.
Over and OffSide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar