Hur gör man?

Jag har alltid, sen T föddes funderat på hur jag kommer bli när han börjar trotsa. När det är dags att börja uppfostra.
Precis som jag befarade går det halvbra. Jag är ingen uppfostrande mamma, det går bra inte. Jag försöker säga emot, blänga tillbaks och hålla minen, men det slutar alltid i att båda blänger sina suraste miner för att sedan tillsammans brista ut i asgarv och kramas. Visst--det är ju mysigt men kanskeeee inte håller i längden.
Jag sa till min syster Ia härom veckan när hon skulle hämta T från dagis och ha heldag ensamma en lååång lista på saker som hon måste tänka på.
Tex 1. Ha nått kul med när du kommer till dagis, han kommer väääägra klä på sig, sätta sig i vagnen, gallskrika samt slåss. (Ia upplevde inget av förgående.)
2. Ska du gå upp på stan?? Det går INTE, om du inte vill ha en bromskloss efter dig eftersom du kan glömma att han sitter i vagnen. (Ia hade gått länge på stan i olika affärer och shoppat medans T hade gnagit på ett äpple och sett glad ut.)
3. Man måste säga ifrån när han får utbrott, annars kan det balla ur. (Inget skrik, inget bråk på hela dagen.)
Det är säkert så att ett barn beter sig annorlunda med sina mammor, eller så är det så att T vet att han kan göra som han vill med mig.
Vad göra?
Jag vet inte faktiskt, jag undviker bråk, det har jag alltid gjort. Han får som han vill eftersom jag klarar helt enkelt inte av gnäll och skrik.
Jag lägger mig helt enekelt.
Jag tycker till och med det är en smula charmigt med trots. (Dock INTE på andra barn.) Jag menar, han är min prins och allt han gör älskar jag....kan inte hjälpa det. Allt känns så kärlek liksom. I like.

Idag har adventsmyset innfunnit sig lite mer i allafall, drog en sväng till stan och bara gick runt. Skönt. Köpte bland annat röda plysch-brallor till T som Erik trodde var till mig själv. Jaa, vet inte vad jag ska säga ibland om män.
Har även överträffat mina egna förväntningar och gjort adventspyssel till hemmet som jag sett i tidningar. Guldstjärna till mig själv.


Ingen författare till en "Hur man löser trots"-bok kanske men kul har vi, miniapan och jag.

Imorgon väntar en ny vecka med praktik, ge mig kraft...mkt kraft.

God kväll!!

Julpynt...mysigt eller jobbigt?

Alltså det är verkligen samma visa varje år, kolla i jultidningarna, bli inspirerad, stå och planera allt man ska köpa in.....och så närmar det sig. Julkänslan infinner sig inte alls med småduggande, vårvarmt väder ute. Erik är inte alls pigg på att leta julsaker nere i källaren där man måste vara blixtsnabb med en hjälpande hand till alla grejer som flyger ut när man öppnar. När väl sakerna är uppe dyker Theo ner i kartongerna (detta är ju iofs ett ganska nytt fenomen), slänger ut allt som går, hoppar på alla j****a julgranskulor, kastar glödlampor och skriker ett hysteriskt NEEEEEEEJ när jag frågar om han vill ha en stjärna i sitt rum. Kvällen fortsätter med att det innan adventsstäda hemmet blir allt annat än det när gardinerna ska ner och avslöjar ett tjockt damtäcke som flyger ut i rummet, lussebullarna som är planerade att baka lyser med sin frånvaro, det finns inga skarvsladdar till stjärnorna, Erik sätter på Onkel Kånkel som sjunger jullåtar med alla fina ord utbytta mot könsord och jag känner bara;
JAG SKIIIITER I DET HÄR!!
Jag hoppas snart julkänslan ska infinna sig.
För husfridens skull.






Vid fem på morgonen en lördag kanske man kan tycka det är halvsegt att vara en god mor...men farao vad Theo och jag har mysigt--tar tillfället i akt att bara vara, kolla på nördkatten på barn-TV och äta russin. Bra morgon.


Myspys efter dagis när Olle hämtar Theo.


Moster Ia på besök....vi firar Alice som fyller 10 med fika på mitt jobb--Kärlek.


Fredagseftermiddag med Jenny--Theo stortrivs med hennes sällskap som vanligt.




Kvällen fortsatte med Idol och svullooo. Så himla mysigt att vara med Jenny.

Stjärtmassage

Tydligen tycker min omgivning att jag ska gå på massage ibland, så att jag för en sekund ska slappna av och tänka på nått annat än knäppa saker...(vilket innebär konstiga sjukdomar, saker som möjligtvis ska hända, prestationskrav osv.) Så det gjorde jag...problemet är bara att jag finner det en smula konstigt att ligga halvnaken på en brits, inte prata och samtidigt då kunna slappna av.
När jag fick ett papper på en naken kropp och uppgiften att ringa in vart jag har ont ringade jag frenetiskt in hela kroppen och upplysrte om att jag var hård i hela kroppen, det var jag tydligen inte....min kropp var mjuk och fin som min massören uttryckte sig...okeeeej, en smula hyppo där med kanske. Hittat på att jag har en hård kropp?....märkligt men säkert sant.
Massören upplyste mig även om att vi inte skulle prata under tiden hon masserade, sådär ja--tvångstankar att prata bubblade i mig under hela tiden. Även ställa frågor som kan te sig en smula konstiga, just bara för att fråga. Hade även funderingar på hur min stjärt såg ut när jag låg sådär på mage med halvt nerdragna byxor. Jag kanske inte är den ulitmata kunden när det kommer till massage men jag försöker verkligen....för oh my god vad hon fick mig att slappna av.
Slak som en pannkaka, frusen och snurrig cyklade jag hem....somnade direkt på soffan och sov som en prinsessa.
Bra jobbat av massören--förlåt att jag är en knepig kund.

Annars har det varit långa dagar på sistonde, inte sett mkt av min familj vilket jag saknar.
I söndags hade jag en heldag med Theo, dock utan Erik eftersom vi jobbar omlott. Men mysigt var det med T, jag njöt verkligen av att bara få njuta av honom en hel dag, jag älskar dom dagarna. Det är verkligen kärlek för mig.


Anledningen till att man inte kommer iväg in tid om mornarna är många, här är en.





På vår mysturné i söndags åkte vi till Theos gammelmormor


Provkörning av rullator, kanske inte behövs på etag men ändå..


Nästa man på tur på turnén var Eriks morbror...party tyckte T

Nu ska jag lägga mig ner i våran nya soffa och bara vara....en annan grej jag har i uppgift...

GodKväll!!

Min egen chef

När man pluggar har man ingen som säger åt en när och hur man ska plugga...inte här på universitetet i alafall. Här är man sin egen chef.
För en person som mig funkar det sådär, jag tenderar att ta nååågot för långa pauser och tappar lätt fokus. Min andra hälft (den förnuftiga) pratar högt och tydligt med mig och jag lyssnar ibland. Bland annat på tentan förra fredagen--hälften pratade lugnt och sakligt med mig och nynnade även låtar för mig så jag skulle lugna ner mig. Det fick man tydligen inte--vakttanten blängde och hälften fick hålla käft och klappa på kinden istället.
Jag ska ärligt säga att just den dagen hade jag svårt att lyssna på min inre lugnande röst. Jag var fruktansvärt nervös och Karins SMS om att jag var en smartskalle hade tyvärr inte alls någon effekt.
Jag fann situationen märklig att man står i ett sjukt långt led och ska visa sitt leg för att sen sätta sig i ett skyddsrum med lågt i tak och skriva, skriva, skriva, skriiiva. Jag har behov att känna inspiration runt omkring mig, det enda jag såg då var andra smartskallar som flitigt skrev och sprang och vässade pennorna om vartannat. Spraaaakspraaaak hörde man när dom vred om, småléende och nöjda av vad dom hittills skrivit.
Jag tittade surt ner på tentan, ångrade djupt att jag hade "chansat" på att vissa saker inte skulle komma.
Min lugnande sida hade svårare och svårare att tränga sig fram bland alla panikkänslor--jag förblev en darrande, och panikslagen student den morgonen.
Buuuuurrrr för tentor säger jag--inte min grej....inte alls.





Tröjan Theo har på sig fick vi hemskickad på posten i veckan. Kristina heter hon som har gjort den--jag blev så otroligt glad. TACK!!



Nu tror jag min fikapaus är slut...hörs snart igen.
Godmorgon!!

Ny sida

Jag kände att det var dags för en förändring.

Så--en ny blogg kändes skönt.

Välkomna hit.