För en person som mig funkar det sådär, jag tenderar att ta nååågot för långa pauser och tappar lätt fokus. Min andra hälft (den förnuftiga) pratar högt och tydligt med mig och jag lyssnar ibland. Bland annat på tentan förra fredagen--hälften pratade lugnt och sakligt med mig och nynnade även låtar för mig så jag skulle lugna ner mig. Det fick man tydligen inte--vakttanten blängde och hälften fick hålla käft och klappa på kinden istället.
Jag ska ärligt säga att just den dagen hade jag svårt att lyssna på min inre lugnande röst. Jag var fruktansvärt nervös och Karins SMS om att jag var en smartskalle hade tyvärr inte alls någon effekt.
Jag fann situationen märklig att man står i ett sjukt långt led och ska visa sitt leg för att sen sätta sig i ett skyddsrum med lågt i tak och skriva, skriva, skriva, skriiiva. Jag har behov att känna inspiration runt omkring mig, det enda jag såg då var andra smartskallar som flitigt skrev och sprang och vässade pennorna om vartannat. Spraaaakspraaaak hörde man när dom vred om, småléende och nöjda av vad dom hittills skrivit.
Jag tittade surt ner på tentan, ångrade djupt att jag hade "chansat" på att vissa saker inte skulle komma.
Min lugnande sida hade svårare och svårare att tränga sig fram bland alla panikkänslor--jag förblev en darrande, och panikslagen student den morgonen.
Buuuuurrrr för tentor säger jag--inte min grej....inte alls.
Tröjan Theo har på sig fick vi hemskickad på posten i veckan. Kristina heter hon som har gjort den--jag blev så otroligt glad. TACK!!
Nu tror jag min fikapaus är slut...hörs snart igen.
Godmorgon!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar